Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Men midt i min pathetiske Iver standses jeg af en noget
materiel Lyd, der ligner en stærk Snorken saa grandgiveligt, at alle
Gjengangerhistorier faae Fødder at gaae paa. Jeg iler uvilkaarligt
op ad de faa Trappetrin til Prækestolen, snubler over en Bylt Tøi,
griber, for at holde mig fast, den rokkende Skikkelse i Nakken og
beholder i Haanden — den skikkelige Groas lille islandske Hue med
samt dens lange Qvast.
Hun vaagner ikke af mit noget drøie Tag, men fortsætter i
uforstyrret Ro at snorke og at rokke, vist uden at ane den Rolle,
hun isøvne har spillet.
Det er et koldt Styrtebad. Men det gjør mig godt. Jeg rydder
rigtig pænt op i den lille Kirke, retter paa mit eget forstyrrede
Toilette, hilser et Glimt af Morgensolen paa Ruderne, og siger et
muntert Godmorgen til mine Ledsagerinder, der, efterhaanden som de
vaagne op, forbauses over at see mig siddende i Kirkens forreste
Stol, beskjæftiget med den islandske Psalmebog. Ja, det forbauser
dem maaskee ligesaameget sorn den blege, rokkende Skikkelse inat
har forfærdet mig, thi der har naturligviis igaaraftes, da jeg laa
afmægtig foran Altaret, sub rosa, været Tale om, at maatte sende mig
med Protest tilbage til Reykiavik.
Med en deilig Morgenpsalme slutte vi den uhyggelige Nat i
Thingvalla Kirke, og gaae derpaa over i Præstegaarden for at drikke
Kaffe.
Men jeg lover i mit stille Sind, at jeg aldrig mere i mit Liv
skal profanere nogen Kirke med at bruge den til Natteherberge.
Härmed hafva vi blott velat gifva en försmak af de
isländska skizzernas behag — tillräcklig att öfvertyga läsaren att de
hålla allt, och mer än den anspråkslösa titeln utlofvar.
Poor Humanity, by the author of »No church», är ett arbete
som kan betraktas ur två olika synpunkter. Det utgör nemligen
på en gång en samvetsgrann och djupt gripande skildring af det
nutida engelska samhällslifvet, och en melodramatisk
framställning af ett mord, begånget af en aktad prest, men under så
förmildrande omständigheter att brottslingen bibehåller läsarens
medlidande och aktning äfven sedan brottet blifvit fullt bevisadt.
Ur den senare synpunkten sedd väcker naturligtvis berättelsen
allvarliga anmärkningar. Ingen kan förneka att ju ej andligt
högmod, likasom hvarje annan art af dödssynd, går för fall och
stundom kan nedsjunka just till det slags förnedring, hvaremot
det tror sig allra bäst väpnadt; ej heller att i allmänhet
hederliga och rättänkande menniskor, då de gifva vika för någon
plötslig frestelse och en gång afvika från det rättas väg, ofta
öfverträffa i bedräglighet sådana, som lefva ett medvetet och beräknadt
dåligt lif. Icke heller kan man förmena diktaren att göra dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
