Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
du skall precis alldeles icke ha det, just för det du kan bära
dig så åt, fast du vet så väl hur svårt jag har det.»
Ja, så sade hon verkligen. Och jag, som såväl visste, hvad
de orden betydde, jag gaf dock icke efter mer än för ögonblicket
och då blott medelst nödtvungen tystnad. När jag om qvällen
sista April kom hem från skolan, var jag åter framme med min
begäran. Det var nästan mot min vilja, som ordet undföll mig,
och jag ångrade det också, tror jag, nästan i samma stund. Men
mor hade dock hört det, och så fick jag mig min första rätt
grundliga lexa för lifvet. Jag hade aldrig hört mor tala så förr.
Hon talte om, hur hon sökt draga sig och oss fram under hela
vår tid, »och du,» slutade hon, öfverväldigad af gråt, »du skulle
ändå bara bli mig till sorg.»
Nu var det förbi med mig; jag grät tills jag somnade, utan
att jag är rätt viss uppå om icke en och annan af tårarna
eg-nades min förfelade önskan. Men när jag vaknade om
morgonen, låg det der plagget färdigt på stolen mellan mors och min
bädd. Mor hade sjelf sytt det om natten, sedan hon om qvällen
varit ute och skaffat tyg dertill för 2 R:dr, såsom jag sedan
erfor af hennes gamla mor. Från den morgonstunden, då jag stod
der framför det nya plagget och icke visste, om jag skulle tro
mina ögon eller icke, och hörde mor komma in, och med en lång
vänlig blick på mig säga: »nåå, hvarföre tager du icke på dig,
mitt barn?» — från den stunden begärde jag aldrig något af mor,
som jag icke visste att hon kunde gifva utan svårighet.
Under sådana förhållanden sträfvade mor för oss i tio, elfva
år. Invigd såsom jag tidigt blef i alla hennes förhållanden, kunde
jag hafva mycket att berätta om ett hushåll, som i Stockholm
på 1830-talet drog sig fram hyresfritt på 35 öre och en portion
mat om dagen, samt i och med detsamma gifva ett bidrag till
den gamla rika historien om qvinnans tålamod, ihärdighet och
uppoffringsförmåga. Jag skulle kunna skildra en hel följd af taflor
ur de vanvårdades inom några få rum sammanträngda lif. An i
dag minnes jag alla dessa flickor, dem nöden och välgörenheten
sammanfört, minnes deras arter och oarter, deras hvardagssysslor
och söndagslif med kyrkogång om förmiddagen och sånglekar,
utan ali omvexling, om eftermiddagen, från år till år; och upp i
allt detta mor, stundligen närvarande och deltagande i allt. An
i dag ljuder i mitt minne detta eviga »fru lilla», hvarmed mor
af den ena flickan efter den andra förföljdes i dörren till vårt
rum, så fort hon der inträdde för att egna oss ett ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
