Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
fick alltjemt skrifva om. Det ena bikupsarket måste kasseras
efter det andra. Det led alltmer in på efternatten. Handens
hastighet skämde alltjemt bort rättskrifningen, och jag var
alltför kinkig. »Liksom det icke skulle kunna duga, om det icke
till punkt och pricka blir sådant som du vill ha det på ditt
skol-vis!» — bröt slutligen mor af med en fnurr. — »Ja, inte duger
det på annat sätt, inte,» blef mitt svar, i det jag lade fram ett
nytt ark, riktade in radpapperet och prickade ut hvar första
raden skulle begynna. Mor begynte om på nytt. Det gick än
värre. — »Nu orkar jag icke längre, det. må gå hur det vill,
med alla de der påhitten, och nu går du och lägger dig, mitt
barn.» — »Men i morgon skall ansökningen lemnas in.» — »Ja,
det må vara, gå du bara och lägg dig.» — Jag märkte att mors
tålamod var slut och lydde utan vidare invändning. När jag
vaknade om morgonen, låg ansökningen färdig och felfri. Mor hade
ännu en gång gifvit efter för mina fordringar. Då vi möttes om
morgonen, log hon på samma sätt som förra gången, men denna
gången hade jag rätt. Mor fick platsen; tillträdde den ett par
månader derefter, och när jag blef färdig med min skola,
flyttade jag efter, och så fingo vi vara tillsammans igen och det i
mycket bättre vilkor.
Så blef mor lärarinna. Kursen hade icke varit hvarken lång
eller svår; men så voro icke fordringarna stora, och vilkoren just
icke heller. Hufvudsaken var, att lärarinnan hade ett godt hjerta,
starkt i tålamod. Lärdom kom mindre i fråga. Väl kunde clet
vara litet stridigt ibland. Den ene vill ha det så, den andre sa
— det är så alltid i skolväg; — men den, som har mesta
tålamodet, segrar vanligen, och så gick det äfven med mor.
»Ungarna» blefvo henne kära, och sjelf var hon sig alltid lik. Hon
hade nu en gång fått det der sinnet, som gör att man så lätt
glömmer bort sig sjelf i dem, man fått sig anförtrodda, — den
der instinkten, som älskar rätt äfven utan reflexion; och så gick
det både lyckligt och väl, bättre än till och med jag med min
aderton-års-visdoin stundom vågade hoppas.
För hemmet var förändringen den lyckligaste hon kunde
önskat sig. Mor fick nu både utrymme och lediga timmar att hafva
sitt eget lilla hushåll. Efter tolf till tretton års ofrihet och
trångmål fick hon omsider ånyo sjelf bereda sig och oss ordentlig
mat och duka eget bord; hon fick sitt eget kök, sitt eget lilla
skafferi. Hon blef bestämdt några år yngre. Det var ett nytt
lif, ett lif af friare rörelser, om också med 70 till 80 barn »på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
