Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
halsen» från morgon till qväll; — ett lif af jemförelsevis
ypperliga vilkor. För den som lärt sig att hushålla så, att 125 Rdr
om året räckt till, utan att skulden efter elfva dylika år varit
större än 25 Rdr — för den var 450 Rdr om året en stor
penning den tidén.1 Solsken alltså inomhus, förnöjsamhetens solsken,
och solsken äfven utomhus; ty alla de många, som med skolan
eller barnen hade något att skaffa, logo alltid vänligt emot henne.
Och allt detta efter så många års mörker och betryck, hvarunder
knappast en enda vänlig blick skänkts henne. Också glömmer
jag icke den glädje, som lyste ur hennes ögon, då jag, några
månader efter det hon tillträdt den nya platsen, fick intaga min
plats i det nya hemmet. Det var en solig dag i början af sommaren.
Mor stod på förstugubron med sin stora barnskara omkring sig.
Midt ibland alla barnen tog hon mig i famn och kysste mig.
Hon gjorde det så, att jag med ens förstod, att hon var lycklig.
Ar efter år förgingo nu utan alla vidare förändringar.
Arbetet var detsamma, omtanken densamma, lokalen densamma,
barnskaran till antalet för det mesta densamma. Den egentliga
omvexlingen bestod i omsättningen inom barnaskaran. Man fick
nemligen allt emellanåt taga tu för sju. Hon fick med andra ord
lemna sjuåringarna, som voro färdiga att inträda i folkskolan,
och taga emot nya plantor, och mången deribland, som knappast
fått mer än sina två år på nacken. Efter sådana ombyten var
det alltid något bråkigt en tid bortåt o. s. v.; men småningom
återgick ordningen i sina gamla fogar, och mor var åter nöjd
med »de välsignade ungarna», som hon visserligen någon gång,
när de varit allt för bråkiga, kunde påstå sig ha fått »för
syndens skull», men som hon dock icke kunde vara af med.
Godt var äfven förhållandet uppåt, jag menar mors
förhållande till styrelsen för skolan. Visst kunde det hända, att
ombytet af ombudsman icke alltid var till ett bättre, och väl hörde
jag mor någongång påstå att, om hon haft något bra fruntimmer
att göra med i stället för den eller den herrn, så skulle det
hafva varit mycket bättre både för barnen, föräldrarna och för
henne; men äfven i detta fall hjelpte tålamodet henne igenom
svårigheterna. Det var dock tydligt att, såsom hon sade, alla
menniskor ville skolan väl, och med en sådan visshet till stöd
går man igenom hvad som helst. Jag ville önska, att, de som
tycka verlden icke blifva bättre, men väl tvärtom, finge rätt sigte
på sådana erfarenheter, som dem man kunde göra i mors skola.
Förr hade stadens alla fattiga barn under de spädare åren varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
