Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
»Det var en gång en gosse och en flicka, som fingo ett
par trä-skor till skänks. Båda ville hafva dem, men gossen,
som var starkare, rådde. Han tog trä-skorna och larfvade af i
dem. Han hördes från den ena ändan af huset till den andra;
han tröttnade aldrig att klappa med dem och systern fällde
sina modiga tårar öfver hans lycka. En mängd barn komma
på besök; trä-skorna visas och beundras; barnen betrakta dem
med en viss afundsam känsla. Hvad händer? Man kan ej i
evighet betrakta en leksak, till och med så intressant som en
trä-sko. Man vill leka. Man springer sista paret ut. Gossen
med trä-skorna blir alltid tagen. Man leker kurra gömma,
»dunk» eller blindbock. Gossen med trä-skorna får jemt stå.
Han höres alltid, han hindras af trä-skorna att komma så fort,
som de andra. Han ser då, att det ibland har sina
olägenheter att blifva bemärkt. Det är således ej alltid lyckligt att
göra buller af sig i verlden. Äfven för er, lärarinnor», tillade
madame Pape, »innebär således den simpla historien sin moral:
söken ej att göra buller af er, m. a. o. söken ej att lysa; en
lärarinna, som har detta till mål, eller blott låter det ingå bland
sina andra bättre bevekelsegrunder, misslyckas alltid. Det
finnes menniskor, som lysa som stjernor i verlden; men degagna
henne sällan i samma mån. Hvad som uppbygger, förädlar,
förbättrar verlden, det är det tysta, ödmjuka, obemärkta arbetet,
som ej har något namn! Låtom oss då alla sträfva derefter.»
Detta, kära, dyra Esseide, är det bästa, ty det står i
samklang med hvad min inre menniska har bäst, låter mig se
huru svag och ringa jag är, men lär mig på samma gång huru
jag skall bli stark — huru jag skall växa i min egen uppgift
— huru jag småningom skall finna mig sjelf.
Så der kan man gå och leta dag efter dag förgäfves,
tills ögat plötsligt träffas af en blixt och man står midt i
klarheten.
Din Gerda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
