Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
är med dem som med vissa slags menniskor; man kan icke
förblifva lugn i deras närhet: man måste antingen beundra
eller afsky — antingen älska eller hata dem. Så alldeles orätt
har man väl i grunden icke å någondera sidan. Felet är blott
att man antingen endast ser bristerna eller ock uteslutande
för-tjensterna. Men långt ifrån att vara en olycka för diktaren eller
konstnären är den meningsstrid de framkalla icke blott ett
intyg på deras snillebörd, utan rentaf ett vilkor för, att de, likt
andra planeter, må kunna, mellan ömsom frånstötande och
tilldragande krafter, dragas på rätta vägen. Yill man antaga dessa
i förbigående framkastade satser och tillämpa dem på de tre
nordiska ländernas litteratur i dess nuvarande skede, skulle man
komma till den slutsatsen, att den norska diktkonsten der
representerar det öfverlägsna snillet. Ej heller torde ett sådant
antagande falla synnerligt långt utanför sanningen. Visst är, att
inga nordiska författare för närvarande hos oss väcka så
stridiga meningar, som de norska. Icke minst har detta varit
fallet med Magdalene Thoresen och hennes sista arbete, Solen i
Siljedalen. Af de många olika omdömen, som blifvit oss
meddelade, anföra vi här, till stöd för vårt påstående, tvenne, ett
af »repellerande» och ett af »attraherande» art.
»Ni önskade några ord om »Solen i Siljedalen» såsom ränta
på lånet», skrifver en af bokens läsare. »Skulle jag försöka
att säga något derom, så vore det detta, att den spelar
alltigenom på ett visst manérs ända till bristning spända strängar
och gör sålunda esomoftast pinsamma intryck. — Att erotik och
pietism kunna få makt i kretsar, der sysslolöshet råder af ett
och annat skäl, deraf har man en sorglig erfarenhet; men att
utsväfningarne i de riktningarne kunna gå så långt bland
arbetsför allmoge, som förf:n skildrar det, förefaller mig
osannolikt. Också tala alla figurerna ett och samma pressade språk
som författarinnan och synas komma och gå utan annan
uppgift än att tjena hennes syften.–Redan vid den nya
norska skolans första framträdande tyckte jag mig finna
frestelse till manér ligga och lura. Denna frestelse synes nu hafva
gripit omkring sig. Ett varningsord vore derför kanske på sin
plats.»
Se här ater ett annat, helt motsatt yttrande:
»Tack för den sköna solen, som kom att midt i
vintertöcknet sprida — väl icke något jemnt och värmande ljus,
men blixtlika, tändande strålar. Magdalene Thoresen är sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
