Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
och 4 om morgonen intill sena aftonen, med undantag blott af
några korta raster, varit sysselsatt med liviska språket,
tillsammans med min värd, som tillika utgjort min lärare. Redan i
Juli månad hade den ansträngda sysselsättningen inverkat så
menligt på min helsa att jag säkerligen blifvit sjuk om ej en
läkare med sin familj inflyttat i samma hus och åter förhjelpt
mig till krafter.»
Längre fram heter det med afseende på det ännu oafslutade
arbetet med de finska trollrunorna: »Här har jag nu ett antal
nya runor afskrifna; endast en liten efterskörd af sådana
återstår ännu; men gudarne må veta när jag kan komma att
öfver-sätta och utgifva dem. Man samlar och samlar allt mer och
nytt, tills döden kommer och gör slut såväl på det ena som
andra.»
Så skedde ock just vid den tid då han uppnått sin länge
hysta Önskan att kunna återflytta till Finland och der ostörd få
egna sin tid till redigerandet af sina rika samlingar.
Ansträngningar och förkylningar hade lagt grunden till ett bröstlidande,
hvilket under de sista åren blef allt envisare, tills han den 18
Januari 1855 stilla afsomnade i kretsen af sina närmaste
anhöriga. På sjelfva sin dödsdag hade han ännu egnat en
granskande blick åt en af sina vetenskapliga skrifter.
Vid hans graf yttrade akademikern Brosset om den aflidne:
»Sträng emot sig sjelf, likgiltig för lifvets småsaker, för präktiga
kläder, för läckerheter och nöjen, dolde Sjögren under en skroflig
yta ett hjerta af guld. Den fattige anlitade aldrig fåfängt hans
hjelp, de talrika vänner, som gerna trifdes i hans sällskap, sökte
ej hos honom den tillgjorda artigheten, det utsökta, eleganta
uttryckssättet, dessa yttringar af en välvilja, som icke sträcker
sig längre än till ytan, utan hvad de sökte, det var enkelheten
i en god och oförställd karakter, grundligheten i hans insigter
och vetande, känslans och öfvertygelsens öppna uttalande. Yi,
hans embetsbröder, som voro i tillfälle att närmast kunna
uppskatta hans ofantliga arbetsamhet, hans vidsträckta kunskaper,
vi funno i honom alltid en pålitlig vän, ett ädelt hjerta, en
kamrat, som ännu mindre kunde på bivägar motstå andras, än söka
framgång för egna intressen, af hvilka han var fullkomligt glömsk.
Under hans senaste år var det tvenne saker, som
företrädesvis lågo honom om hjertat, det var kärleken för böckerna och
omsorgen om sina barns uppfostran.» (Forts.)
W. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
