Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Emellertid hade Sjögren under sina ifriga forskningar nästan
helt och hållet bortglömt det ursprungliga ändamålet för resan —
sin helsas återställande. Icke under då, om han ock i det
afseendet ingenting vann, utan tvärtom förlorade. »För att jag ej
må synas skryta», yttrar Sjögren sjelf om sin öfverståndna resa,
»så vill jag ej omtala, huru jag, för att uppnå mitt ändamål,
hade att utstå många hinder och svårigheter, hvilka endast
genom en ståndaktig sjelfförsakelse och ansträngdt tålamod kunde
öfvervinnas. Om allt sådant kunna blott de göra sig en
föreställning, hvilka sjelfva någon längre tid vistats i Kaukasien,
och der af egen erfarenhet lärt känna såväl alla lokala
förhållanden, som infödingarnes allmänna likgiltighet för andliga behof
och misstänksamhet mot forskningar sådana som inina. Det
oaktadt kunde jag resa derifrån, med den öfvertygelsen att hafva
gjort allt, hvad i min förmåga stod. Då jag i början af år 1838
återkom till Petersburg var jag väl alldeles blind på det redan
förut lidande ögat, och hade under den starka kölden på resan
förfrusit mina leder, men i ersättning derför medförde jag rika,
tillförlitliga materialier till en utförlig framställning af det
osse-tiska språkets grammatik efter begge dess hufvuddialekter.»
Denna grammatik utkom visserligen först efter sju är, men
var ock af så framstående värde, att Franska Institutet,
oaktadt boken icke befann sig bland de tio till täfling inlemnade
filologiska arbetena, likväl 1846 tillerkände författaren derför det
Yolney’ska priset. Redan dessförinnan hade Sjögren vunnit flere
utmärkelser, och slutligen 1845 upphöjts till statsråd.
Kort efter hans återkomst uppstod i Vetenskaps-akademien
fråga om en vetenskaplig expedition till Sibirien, i hvilken man
önskade att Sjögren skulle deltaga. Till följd af sin försvagade
helsa kunde han likväl ej emottaga detta anbud, hvarföre han
i sitt ställe utsåg och rekommenderade Castrén, hvilken han
under brefvexling lemnade råd, ledning och hjelp, »icke
annorlunda än en fader skulle göra det med sin son».
De sista tio åren af sin lefnad använde Sjögren
hufvudsakligen till resor och studier för undersökning af de gamla Liverna
och deras språk, samt till samlande och utgifvande på tyska af
de finska trollrunorna. Under sitt sista vistande bland Liverna
skrifver han 1852: »Med undantag af första dagarne efter min
ankomst från Runo» (der han undersökt det svenska språkidiom
som der förekommer) »har jag i en liten livisk bondby vid
hafsstranden dagligen på det ifrigaste i två månaders tid från kl. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
