Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Han gick så ensam. Nu hörs bifall klinga.
Men skörd, med tårar sådd, först sent blir mogen
Och sanning födes ofta här med smärta.
Du himlens sändebud! din lott var ringa,
Men på din graf man säger: han var trogen
Och sköna rosor spirat ur hans hjerta.
T. K;
38. Sonnet.
Når Dagen lakker hen ad Solbjerglide,
og når de sorte Uvejrskyer true,
da lukke sig de Blomster små på Tue
for Regn og Kulde og for Storme stride.
Men når Guds Sol står frem på Himlens Bue,
og når de tykke Skyer gå tilside,
da åbne sig igjen de Lillier hvide
og drikke Liv og Kraft af Solens Lue. —
Dit Hjerte er en Blomst, der tager Skade,
når Dödens Kulde og når Taager klamme
ej holdes ude af de fine Blade.
Så luk det i, når Mörkets Magter gramme
i kvalme Dunster sig tilkjende lade,
men fold det ud for Livets Sollysflamme!
Mads Hansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
