Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
är att slå en pons asinorum öfver remnor, som klokt folk kunna
taga sig öfver ändå. Stora sinnen med vidt fång behöfva
ingen dylik nödhjelp, för att från hvad afstånd som helst
sammanföra befryndade sanningar.–-
En menniskas värde bör uppskattas blott efter hennes
omedelbara uppfattning af sanningen, icke för den medelbara
konst-messighet, hon förvärfvat i handterandet af sina idéer. Du kan
vara ytterst skarp i att utfinna argumenter och dock oförmögen
af ett sjelfständigt omdöme. Och likväl — hvad är
oumbär-ligare än ett eget omdöme — vare sig det gäller menniskor
eller ting! Vill du dömma med andras omdöme, måste du dock
först utvälja den, hvars eko du vill vara, och det är en sak,
som torde kräfva ett lika fint omdöme som något uttalande i
första hand.–På det bela är det klokare att bedömma
menniskan efter hennes tankar, än att bedömma tankarne efter
menniskan. — — Om du finner en annans åsigt djupare och mera
omfattande än din egen, följer dock ej deraf någon förpligtelse
att uppgifva din och antaga hans. Du skulle då blifva en
blott upphämtare eller tillbringare, påfylld från de större
kärlen. –-Samtalskonsten påminner om det italienska spelet
mora, der den ene spelaren höjer handen med så och så många
fingrar utsträckta och den andre uppger det motsvarande antalet.
Du uppvisar dina tankar — motparten sina: stämma de
öfverens så är allt godt; i motsatt fall söken den största
gemensamma faktorn, men undviken i alla händelser att tvista om
obetydliga rester och brutna tal, hvilka stå i samma förhållande
till ett verkligt samtal som stämningen af ett instrument till
spelandet.–—
"Han repeterar sig" har blifvit ett häfdvunnet klander.
Det är dock snarare ett beröm. Tänk dig bara, att uppfinnaren
af det förträffliga rådet: känn dig sjelf! aldrig under en lång
lifstid återupptagit denna sin tanke! De sanningar, menniskan
bär uti sig, äro ju hennes verktyg; men anser du väl en snickare
förbunden att aldrig mer än en gång nyttja den hyfvel, med
hvilken han jemnat sin första qvistiga planka, eller att kasta
bort hammaren sedan den första spiken är inslagen? Se här ett
bättre råd: återtåg aldrig samma tankegång, men ofta samma
tanke. Begagna gerna samma typer, men aldrig stereotyper. En
tanke kan vara lika ursprunglig den hundrade gången som den
första du yttrar den, om den brutit sig till dig på en ny väg
eller infunnit sig med ett nytt idéförbindelsernas snabbtåg.–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
