Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
— Jag menar, att den är tvåfaldt död, hvars skugga bor i
Hades’ natt, och hvars minne på jorden är en skugga. Min far,
hvarföre har det blifvit mig förvägradt att tala med dig och
andra om min moder? Hvarföre skall hennes minne för mig
förblifva en skugga, smygande utefter stranden af glömskans flod?
— Derföre att det vore bäst för dig och oss begge, att hon
redan hade passerat floden. Vet du icke, att skuggorna längta
ditöfver?
— Det förekommer mig, som om denna skugga i stället
önskade att blifva en varelse af fullhet och lif. Det förekommer
mig, som om hon ville ega läppar af kött och blod samt en
mensklig stämma för att kunna tala till mig. Säg mig, min
fader, du som känner de visas tankar, finns det då ingen farkost*
på hvilken man färdas öfver från skuggornas land till
verklighetens, och finns det ingenstädes en flod, ur hvilken man dricker
icke glömska utan lif?
Paralos log bittert vid denna sonens fråga. — Jag vet —
sade han dröjande — en, som trodde sig hafva druckit ur en
sådan flod.
— Yar det en menniska?
— Ja, en menniska; det var en qvinna, som jag såg för
längesedan.
— Och blef hon verkligen odödlig?
— Hennes ord om det lifgifvande vattnet voro hennes sista;
döden stod då redan vid hennes hufvuclgärd.
— Alltså bedragen?
— Ja, bedragen.
— Den arma! Jag önskade dock nästan, att jag vore som
hon; ty det är en vacker tanke den der om att dricka ur
lifvets flod.
— Du skall sannolikt taga tillbaka denna önskan, då du får
veta, att qvinnan var en Kristen.
— Ye öfver de Kristna, dessa ljusskygga hädare af det
heliga! Vet du, min fäder, jag hörde i dag under festen några
uslingar af detta förbannade slägte uttala smädelser mot Artemis
och kalla den rena, himmelska jungfrun en sköka.
— Förbanna dem icke, min son; de äro till större delen
okunniga, bedragna, svärmiska menniskor, hvilka hellre behöfva
vårt medlidande. Men om de ock förtjena förbannelse för allt
det onda, de anstiftat i verlden, du och jag få dock icke
förbanna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
