Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Den stränghet, med hvilken Paralos uttalat de sista
tillbakavisande orden, aflöstes snart af ett djupt sorgbundet uttryck, och
Adeimantos ångrade nästan, att han berört ett ämne, om hvilket
han visste, att fadren icke gerna talade med honom.
— Min fader — sade han efter en stunds tystnad — du
nämnde nyss den höga Artemis; vet du, att hon förefaller mig
såsom den skönaste bland alla gudar och gudinnor. At henne
ville jag helst egna min själs dyrkan.
— Hvarföre det?
— För hennes renhets skull.
— Det är sannt, att detta är en skön egenskap.
— Den synes mig vara skönast bland alla. Åtminstone är
det denna egenskap, som jag helst ville önska åt mig sjelf.
— Man behöfver icke önska, hvad man redan eger. Gudarne
vare lofvade, att min son bevarat ett rent och obefläckadt sinne;
han skall ock behålla det hädanefter.
— Min fader, jag tycker icke, att jag är så ren; väl är mitt
lif oklanderligt, ty du har ledt mig på den stränga Dikes vägar;
men — tillade ynglingen rodnande — mina tankar äro icke
alltid så rena, som jag ville.
— Min son, du är en menniska, och hos dig som hos andra
är den gudomlige tanken bunden med stoftets bojor, hvilkas
tryckning han måste förnimma för att kunna längta efter sitt ursprung.
Du måste rikta dina tankar uppåt mot de eviga idéernas verld.
— Jag har försökt det; och då händer det mig alltid, att
den jungfruliga Artemis träder fram för min själ. Jag har älskat
att tänka mig idéernas höga renhet i hennes stränga anletsdrag.
Jag har tänkt, att renhetens och oskuldens idé vore just
detsamma som hon, att den ibland menniskorna skulle uppenbara
sig just såsom Artemis. Och så har jag tänkt — men du får
icke le åt mig, min far.
— Fortfar, Adeimantos.
— Jag har tänkt, att såsom Artemis är dotter af Zevs,
hvilken är gudars och menniskors fader och alltings vise
styresman, så är också renhetens idé ett utflöde från det högsta
förnuftet, från den evige tanken, som genomtränger, rörer och ordnar
allt. Och såsom Artemis’ moder är Leto, den tysta, hemlighetsfulla
stjernenattens gudinna, så måste också renhetens idé födas i ett
sinne, frigjordt från alla ändlighetens mångskiftande bilder, ett
sjelfbegrundande sinne, i hvilket den himmelska verlden redan
tecknat de glänsande konturerna af sina herrliga gestalter. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
