Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
— det är nu fem år se’n — och jag kan icke säga annat, än
att vårt äktenskap varit lyckligt. Ismene gifver mycket och
fordrar litet. En son har hon skänkt mig: han var min glädje och
min stolthet; men Artemis’ pil träffade honom. För hennes skull
hade jag offrat min ungdoms kärlek; lion tog nu mitt barn. Jag
knotar icke: den höga gudinnan har rätt att fordra allt af mig,
ty henne har jag svurit mitt hjertas tro. När det en gång blir
riktigt rent, mitt hjerta, då skall den heliga Artemis af mig ej
kräfva några offer mer.
Adeimantos betäckte sitt ansigte med sina begge händer,
såsom om han ville dölja en mäktig sinnesrörelse. Kallias kastade
en blick utåt hafvet. Dess skimrande färgspel började mattas
och öfvergå i grått. Öfver firmamentet drogs en slöja af dunkel,
i hvilken äfven solen gömde sitt glödande ansigte. Det led nu
mot qvällen. Titaneia hade ändtligen passerat Lebinthos, och på
venstra sidan smälte tillsammans haf och himmel.
Omsider tog Adeimantos åter till ordet:
— Du sade för en stund sedan, Kallias, att jag är filosof.
Redan tidigt lockade mig denna vetenskap. Du talade om den
rena luft, som filosofen andas. Dermed har du angifvit den sida,
från hvilken filosofien varit mig kär. Jag behöfde andas en ren
luft, och derföre försökte jag lyfta mitt hufvud npp mot idéernas
verld. Med hvilken onämnbar tjusning lyssnade jag icke redan
såsom gosse till min faders stämma, när han läste för mig ur
Platon om själens för-jordiska lif i de höge gudars samqväm;
huru önskade jag icke att få vara en bland dem, för hvilkas öga
den öfverhimmelska ortens herrligheter ligga i ofördunkladt ljus.
Då kände jag att det måste ligga sanning i det, att jag sjelf en
gång, om också blott ett försvinnande ögonblick, varit delaktig
af denna höga lycka. Ty i djupet af min själ slumrade minnet
af en förgången renhet, som jag borde återvinna, Så började jag
svärma för det rena och längta derefter såsom efter den förlorade
kärnan af mitt eget väsen. Då trädde mig till mötes bilden af
Zevs’ dotter, den jungfruliga renhetens heliga gudinna, Artemis.
Hennes tempel i vår stad talade med sina ädla och väldiga
former tidigt till min själ. Jag beslöt att för henne och i hennes
dyrkan lefva och dö. Men jag ville tjena henne icke blott med
utvärtes offer utan med gåfvan af ett guldrent hjerta. Jag ville
blifva hennes älskling såsom Endymion. Jag beslöt att såsom
han tillsluta min själ för den yttre verldens förvirrande och
orenande inflytelser och draga mig tillbaka inom den inre verlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
