Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
sjelfpröfningens och den tysta tankens verld. Så blef jag redan
tidigt ett slags filosof. Genom Damis från Niniveh, hvars
uppmärksamhet jag väckt genom ett par små ungdomsförsök i
filosofisk riktning, blef jag ställd i beröring med den store Apollonius,
som icke långt förut hade kommit till Efesus. Jag hänfördes
såsom hvar och en annan, af denne utomordentlige man,
Isynnerhet intog han mig dock genom sin karakters på en gång fasta
och så milda renhet. Mitt renhetsideal fann jag här förverkligadt,
så långt som sådant hos en vid stoftet bunden menniska är
möjligt. Apollonii lärdomar och exempel verkade välgörande på min
själ. Denne man äger, såsom du väl vet, icke blott en den inre
verldens lönligheter uppdagande blick; för hans öga ligga äfven
den materiella verldens alla innandömen i öppen dag, och icke
blott ljuset af hans forskande ande faller ditin utan äfven kraften
af hans mäktiga vilja. Väl är icke allt det underliga sannt, som
man om honom berättat; men undransvärda gerningar af den
store siaren har jag dock sett. Icke vill jag dock säga, att han
gjort underverk i den mening, att ban upphäft naturens lagar.
Men naturens lagar äro uttryck af hennes väsen, och hennes
väsen är, såsom redan Platon lärde, att vara en afbild, en skugga,
en afspegling af den eviga verlden, hvilken aldrig blifvit fläckad
genom materiens besmittelse. Den, hvilken nu lefver sig in i det
materiella lifvet, i sinnliga njutningar eller i lättjefull
sömnaktig-het, han blir den kroppsliga verldens slaf: det är hon som
befaller, och han lyder. Men den, som i sitt lif delaktiggöres af
den himmelska verldens renhet, han blir ock delaktig af hennes
kraft, och derföre falla för honom allt flere bland de skrankor,
som inom detta jordiska lifvet fängsla honom. Hans viljas
innehåll är de eviga idéerna, i sin renhet och sanning, uti hvilka deri
ändliga tillvarelsens rot ligger försänkt, och derför kan hans vilja
mer än andras och djupare än andras ingripa i denna tillvarelses
utveckling. Detta är icke att förstöra naturen, det är endast att
lägga i dagen hennes inre väsen, hennes egentliga kärna. Så har
jag tänkt om Apollonius och hans under. Jag förbiet under flere
år hans trogne åhörare, och detta äfven efter mitt giftermål.
Flere af mig författade uppsatser vunno hans synnerliga bifall,
och han utmärkte mig slutligen mer än någon annan bland sina
lärjungar. Det är verkligen sannt, att han en gång till mig
yttrade: "du skall en gång upptaga den spira, jag nedlägger." Dessa
den store mannens ord hafva utgjort min stolthet och ära, och
jag har ifrigt arbetat derpå att göra mig denna ära i någon mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
