Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
att detta tankearbete blifvit utan sin frukt. Ja, Kallias, det är
ett arbete i renhet och frid. Mången gång, när den milda
Se-lene, som jag från barndomen älskat, uppgick öfver doftande
skogar och lät sin stråle bryta sig mot Ganges’ våg för att sedan
träffa mitt öga, tyckte jag mig i den rena gudinnans kyssar njuta
Endymions sällhet. Då tyckte jag mig redan vara den nya
menniska, om hvilken min moders testamente hade talat, då
tyckte jag mig redan vara skapad enligt Guds förebild i
sanningens rättfärdighet och helighet.
Den unge mannen hade talat med hänförelse. Kallias
betraktade honom med en blandning af beundran och vemod,
— Unge vän — sade han — jag tackar dig för hvad du
sagt. Jag finner, att jag måste älska dig trots den smärta, du
tillfogat henne, hvilken nu är mitt barn. Men just derföre att
jag älskar dig, kan jag icke vara alldeles utan oro för dig. Tror
du icke, att Artemis’ dödande pil ännu kan träffa något af det,
som du har kärt?
— Hvad skulle det vara, Kallias?
— Din fadersglädje, ditt skötebarn, din tankes höga skapelse
— med ett ord den verldsåsigt, du nedlagt i din omtalade bok.
— Hvarföre det, Kallias? Det är nästan, ville jag säga,
gudinnans eget verk.
— Kanske du har rätt i det. Kanske finns det också någon
annan gudamakt, som eger båge och pilar.
— Ja, Apollon, men han är Artemis’ broder.
— Riktigt, och han skall derföre skona, hvad hon älskar.
Jag känner ej ännu innehållet i din bok, men om innehållet skulle
vara sådant, att den, som rättar sig derefter, aldrig kommer till
en verklig själens renhet, hvad då?
— Det är omöjligt; det är just själens renhet som boken
vill. Hon vill visa den rätta vägen dit.
— Vill det ja. Men lyckas det henne ock?
— Jag tror det.
— Jag tror det icke.
— Hvad säger du, Kallias?
— Jag tror det icke.
— Men hvarföre?
— Det kan jag först saga dig då, när jag läst boken.
— Du måste läsa henne genast.
— Jag skall läsa henne, då vi komma fram till Efesus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
