Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
värdig. För tvenne år sedan begaf jag mig åstad till Indien för
att grundligare studera den österländska visheten. Apollonius gaf
mig sjelf det rådet. Tvenne andra hans lärjungar voro mig
följaktiga. Ismene ville icke skiljas från mig, och derföre lät jag
henne och vår lille Paralos medfölja. Denna resa har varit mig
i hög grad nyttig och, med undantag af vår lille gosses död,
som inträffade i Kasi, särdeles lycklig. Yi hafva, som du redan
vet, tagit återvägen öfver Alexandria, der mina två reskamrater
qvarstannat för att studera den Filonska filosofien. I Alexandria
hade jag ämnat anställa undersökningar angående min moder.
Jag lyckades anträffa en familj, som umgåtts i min fars hus, men
något upplysande svar på mina frågor kunde jag aldrig erhålla.
Så står jag nu på väg till Efesus, der jag längtar att för min
store lärare få nedlägga resultatet af mina studier under resan.
Mycket, som förut var mig dunkelt, har, såsom jag tror, nu för
mig uppgått i klarhet. Huruvida Apollonius skall gilla allt, hvad
jag för honom ämnar framlägga, torde vara tvifvel underkastadt;
men det skall i alla fall blifva mig dyrbart att inhemta hans
omdöme. Jag har sammanfattat min åsigt i en bok, som jag nu
har färdig, och åt hvilken jag ämnar gifva namnet "Artemis eller
om själens renhet". Jag hyser den förhoppning att genom denna
skrift verkligen kunna gagna menniskorna, nämligen dem, som
hafva något sinne för annat än den flyende stundens bländverk.
Det skall komma en tid, Kallias, då menskligheten i stort
lyssnar till den himmelska stämma, som talar i deras eget inre och
bjuder dem att försaka det förgängliga, mångskiftande och
opålitliga för det rena i gudomen försänkta lifvet. Huru nära eller
huru fjerran denna tid är, vet jag icke; men det förefaller mig
icke orimligt antaga, att de närvarande tiderna af sönderslitning,
strid och blodsutgjutelse utgöra den ymnigt purpurstänkta
gryningen till den tidens rena dag. Väl den åt hvilken det är
be-skärdt att bidraga dertill, att denna dag rycker närmare! Derpå
hafva forntidens store tänkare arbetat: en Pythagoras, en
Sokrates, en Platon, en Zoroaster, en Sakyamuni. Dertill hoppas äfven
jag i min ringhet hafva lemnat ett bidrag, om än så obetydligt,
genom det lilla verk, jag nämnde, och hvilket utgör frukten af
många genomvakade nätters arbete. Under Indiens palmer, vid
stränderna af den heliga floden, der hon ljudlöst letar sin väg
mellan en slösande jords yppigheter blott för att få försvinna i
skötet af den stora oceanen, har jag sutit mången skimrande
stjernenatt försänkt i tankens sjelfbegrundning, och jag tror ej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
