Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
— Godt: men om äfven den skulle visa sig oduglig, ocli om
tilläfventyrs en annan redan hade uppbyggt ett tempel...
— Kallias, skulle tilläfventyrs du...?
— O nej, Adeimantos; men om en annan redan hade
upp-byggt ett tempel, i hvilket Guds barn kunde tillbedja i anda och
sanning, skulle du då vara redo att lemna alla dina
tempelbyggnader och knäböja i det tempel, till hvars heliga murar din egen
vishet icke hade bidragit med framförandet af någon den minsta
sten?
Den unge filosofen teg ett ögonblick. Slutligen sade han
med låg men fast stämma:
— Jag hoppas det.
— Godt, Adeimantos; det torde dock för dig blifva det
svåraste af allt. Och nu vill jag då säga dig, hvad jag ännu finner
vara dig obekant: Apollonius af Tyana är död.
— Store gudar, hvad säger du?
— Apollonius är död. Jag mottog den underrättelsen på
Kreta. Der låg ett nyss anländt skepp från Milet, som
medförde dödsbudet. Apollonii spira är nedlagd, och det står dig
fritt att upptaga henne. Du är ju den spirans korade arfvinge?
— Heliga Artemis!
— Annu en sak har jag att säga dig, innan jag lemnar dig
för i dag. Yi talade om ett tempel, i hvilket man kunde
tillbedja i anda och sanning, i renhet och rättfärdighet. Det templet,
Adeimantos, är redan uppbyggdt. På judalandets jord lades dess
grund, och snart skola dess tinnar glänsa i solen, så att
återskenet deraf skall upplysa ali verlden. Då först, Adeimantos,
skall komma den dag, som du spådde, den rena, den heliga
dagen, Jesu Kristi dag.
— Du är således äfven du...
— Ja, jag är äfven jag en Kristen. Den lilla
pergamentslappen, som din moder insydde i ditt bälte, blef medlet till den
gamla tjenarinnans omvändelse, hon blef medlet till Aretes, och
Arete blef medlet till min. Så är äfven min kristendom på sätt
och vis frukten af din moders testamente. Farväl, Adeimantos,
Gud välsigne dig!
Kallias gick; Adeimantos stod en stund såsom bedöfvad.
Slutligen nedsjönk han på den plats, der han förut sutit, och
lutade sin panna mot relingen. Sedan på detta sätt minut efter
minut förgått, steg han häftigt upp, framtog det lilla gulnade
pergamentsstycket och utsträckte sin hand öfver relingen liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
