Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Det var ej utan eu viss försagdhet, jag vid min mans arni
inträdde bland denna församling af utmärkta män från de flesta
af Europas länder och bland den mörka skaran spejade ruin
blick ifrigt efter några ljusare färgblandningar, som för mig
skulle yppa närvaron af fruntimmers-toiletter. Vid
upptäckten deraf kände jag mig också mer à mon aise och denna
angenäma känsla stegrades yttermera genom de bekantskaper,
som snart nog inleddes. Vi fingo dock ej mycken tid, hvarken
till granskning eller conversation, innan vi kallades till middagen.
Den serverades i en stor, hög och ljus sal vid trenne länga bord
tör öfver 200 personer, och sedan vi fått oss våra platser
anvisade vid det öfversta, pä tvären stående, funno vi tillfället
ganska gynnsamt för en öfverblick, sa väl af det hela, som af
dess många intressanta detaljer.
I vårt grannskap varsnade vi sålunda snart de
personligheter, hvilka i det närmaste kunde sägas utgöra denna lysande
församlings centrum och främst bland dem kongressens president,
etatsrådet Worsaae, som med all en verldsmans tina takt, städse
uppmärksamma blick och lediga hållning gjorde les hovneurs och
bildade sammanhållningspunkten för denna märkvärdiga
blandning af skiljda nationaliteter och heterogena elementer.
Bredvid honom satt en åldrig inan, hvars grånade lockar och
ungdomligt strålande ögon dock syntes motsäga hvarandra, och i denne
igenkände jag vår frejdade landsman, professor Nilsson, och vid hans
sida den unga deltagarinnan i den gamles arbeten och färder, mödor
och triumfer, hans dotter Ida. Vi fingo endast tillfälle att utbyta
en vänlig helsning, då min uppmärksamhet drogs åt ett annar,
håll, der en man med ett originelt och godmodigt utseende
tilltalade mig och, pekande på en af de inånga små stjernor, hvilka,
hängande på en guldkedja, prydde hans bröst, gjorde anspråk
pä att blifva känd och uppmärksammad af svenskar. Det var
nemligen nordstjernan, som han visade mig och som
tillkännagaf, att man äfven i vårt fädernesland velat gifva en hyllning
åt Lisch’s förtjenster 0111 vetenskapen. Äfven hos denne
ar-cheologiens veteran, hvars jovialiska leende vittnade om ett
lyckligt temperament och hvars lifliga blickar och åtbörder ersatte
bristea i ord, då han måste begagna sig af det fransyska
språket, kunde man ej märka att mer än sjuttio år tyngde hans
skuldror. Min uppmärksamhet fastades nu vid en annan
personlighet af, som det tycktes, helt olika skaplynne. Det, var
fransmannen M:r de Quatrefages, Membre de 1’Institut, utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
