Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Zytphen, hvilken fungerade såsom värd, tillsåg att ingenting
fattades, och kammarherre Wichfeld med mystisk min ur lickan
uppdrog ett paket, hvilket han högtidligt uppvecklade och, när
dess innehall — en mängd små fiintknifvar — kommit i dagen,
utde-han det bland sällskapet, som under allmän munterhet pä ett
eller annat sätt sökte betjena sig deraf under pågående frukost.
Man fann sig särdeles väl der man var, men som dagens
program var rikhaltigt, manade baron Zytplien till uppbrott och
föreslog en promenad genom en »smuk Bögeskov», der vi på en
gångstig skulle genskjuta vagnarne. Kosan ställdes sedermera
i ostlig riktning och vid fiskläget Vedbek helsade vi äter det
vackra Sundet med dess talrika segel och det kära fosterlandet
i bakgrunden. Vagnarne svängde dock snart in i en park och
der, inbäddad i lummig grönska, låg Eenrums i engelsk stil anordnade
villa, tillhörig grefve Danneskjold-Samsöe. Egaren sjelf var
bortrest, tnen pä ett förekommande sätt emottogos vi af värdinnan, en
syster till baron Zytphen, och snart spridde vi oss, dels inomhus,
beundrande den comfort och smak, som rådde i salongernas anordning,
der uppmärksamheten äfven fängslades af månget konstverk, så
antikt som modernt, dels utomhus i parken, der doftande blommor
och lummiga buskgrupper prydde de fina, mjuka gräsmattorna,
under det högresta träd bjödo på skugga och svalka; stundom
stannade vi äfven, tjusta af den herrliga utsigten öfver Sundet,
som än här, än der uppenbarade sig för våra blickar.
Men det var ej nu den lugna njutningens tid — i matsalen
väntade värdinnan med utsökta förfriskningar, på tiården
skrapade hästarne »mark med hof» — allt detta måste
uppmärksammas och snart rullade vi åter fram på den vackra
»Strandveien», hvilken inom kort förde oss in i den mångbeprisade
Dyrehaven, Köpenhamnarens iilsklingstillflykt under sommarmånaderna.
Hvem finner ej också danskarnes förkärlek till denna ståtliga och
vidsträckta park ganska berättigad och hvem kan skåda de
präktiga bokarnes saftiga grönska, utan att instämma i deras
beundran? En mängd tätlüfvade hagtornsträd med mörkgröna,
glänsande blad ådrogo sig äfven min uppmärksamhet — der de
uppstucko på en slätt företedde de en viss likhet med
perukstockar. «
Vid ett gammalt kungligt jagtslott, Eremitaget kalladt,
beläget inom Dyrehavens område och uppfördt 1736 af Christian
Vl:te, stego vi åter ur vagnarne. Framför oss på den ganska
vidsträckta slätten betade ansenliga hjordar af rådjur och hjortar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
