Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Don Tubino med mer än vanligt strålande ögon — det är något
intagande i hans ansigte, så att man känner sig dragen till
honom — han slår sig ned bredvid mig och vi språka en stnnd
tillsammans. Han är litteratör, medarbetare i en tidning och
ingen af dagens stora frågor undgår hans uppmärksamhet — »det
har jag skrifvit om», är ofta refrängen till det ämne inan
afhandlar. »Hur länge har Ni då skrifvit?» frågar jag förundrad,
i betraktande af hans ungdomliga utseende. »Sedan jag var
aderton år», blef svaret. Att döma af hans yttranden, tyckes
under de senare åren ej så obetydligt vara gjordt i hans
fädernesland för befrämjande af folkundervisningen, äfven med afseende
på flickor. Han har lofvat inig en uppsats öfver qvinnans sociala
ställning i Spanien — få se ont han håller ord! Men kanske
han fått mycket annat att tänka på, sedan sin återkomst till
hemlandet, dit han ansåg sig böra skynda — »car les eho ses sy
embrouillent», tillade han. M:r de Linas, hvars konversation
tyder på vidsträckta resor och mycken bildning, ehuru han mer
tyckes deltaga i mötet som amatör än som vetenskapsman,
och som dessutom intresserar sig för numismatiken och —
damerna, tror jag, gör mig åtskilliga frågor om Fredrika Bremer,
med hvilken ban sammanträffat i Rom, talande om henne med
största aktning och beundran, samt om hennes »charmante nièce,
M:lle Jenny».
Der står en ifrigt samtalande grupp, bland hvilken en ung,
högväxt man i svart sammetsrock ådrager sig vår
uppmärksamhet — hvem kan den unge mannen i »sort Flöjel-Kjole» vara?
frågar en af våra danska vänner och får den upplysningen, att
han härstammar från Canarie-öarne. I en annan grupp
igenkänner jag baron Dixcker från Schlesien, en äldre man med redbart,
vänligt utseende, som ämnar sig öfver till Sverige, för att
efterforska sina slägtskapsförhållanden med den grefliga svenska ätten
af samma namn; professor Fraas från Stuttgart, hvars
svart-inuskiga, skäggbeväxta ansigte nästan gaf mig intrycket af eiv
kossack; professor Schaffhausen från Bonn, med enkelt, flärd-,
fritt väsende, egnadt att ingifva förtroende; professor Virchow
från Berlin, eu i inånga hänseenden utmärkt vetenskapsman och
läkare, som dock här ej spelar någon framstående röle, men
påstås befinna sig i en generad ställning, ithy att han vid många
tillfällen visat sig ej vara Danmarks vän, och slutligen pappa
Lisch, som han af archeologerna kallas, och som nu med sitt
särdeles upprymda ansigtsuttryck, sin bredskyggiga, slokiga hatt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
