Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
personer med en ljuf dröm, utan att förnya hela lifvet och
väcka hela folket ur dess sekelslånga dvala till medvetande
af dess ursprung och mål. Hostrup liknar Grundtvig vid de
gammal-nordiske skalderna, hvilka i grunden voro mera kämpar
än skalder, blott att de hade ett vapen mer än stridskamraterna
— sången. Likasom de har Grundtvig diktat mera för kamp
än för ro skull. Sjelf en kämpanatur har han sjungit och
sjunger ännu blott om hvad han har kämpat och lefvat för . .. »Han
kunde icke tjena som prest i skönhetens tempel, ty det var åt
sanningen, hvilken sedd med skaldens ögon blir ett med
skönheten, som han invigt sin harpa.» Derför kan han icke heller
mätas med den vanliga estetiska måttstocken, eller blir han, när
så sker, underkänd och i längden okänd eller i bästa fall ökänd,
såsom han ock ännu i dag lärer vara bland sina hyperestetiska
landsmän. Deremot har knappast någon nordisk skald så som
Grundtvig gjort sig älskad och förstådd af det egentliga folket.
På denna sidan sundet utöfvar Grundtvig på en gång
gengångarens frånstötande och framtidstydarens tilldragande makt.
Vi se hos honom någonting af vår Ling — lika jättestort men
mera harmoniskt; något också af Wallin — mindre
form-skönt och klart men mera innerligt och djupt. Slutligen ana
vi mera än vi känna den mellan kcimpaskalden och psalmsångaren
medlande folkdiktaren. Huru dessa tre sammansmälta till en,
och hvad denne ene innerst tror och ytterst vill, det lär oss den
föreliggande diktsamlingen, och vi tro att ingen som har sinne
för den poesi, hvilken icke blott skrifves men lefves, kan
genomläsa densamma, utan att känna sig berörd af en mäktigt
lifgifvande ande. Väl händer det att man i början öfverväldigas
af den måttlösa rikedomen, den hejdlösa kraften i denna poesi;
att man stannar och drager efter andan, likt den vågsamme
turisten, som från »vindarnes grotta» ser Niagaras vattenmassor
nedstörta öfver sitt hufvud, och, likasom han, häpnar mer än
inan njuter. Men snart har ögat vant sig vid det väldiga
skådespelet; det grumliga och förvirrande bortfaller eller
upplöses i skum, och det rika stoffet ordnar sig i stora, mäktigt
gripande bilder. Att aflocka dessa bilder några spridda drag
af den ande, som innerst besjälar dem, och sålunda gifva
utkastet till Grundtvigs skaldepersonlighet, lemnande åt läsaren
att sjelf i diktsamlingen uppsöka den helgjutna bilden, är allt
hvad vi med dessa rader våga åsyfta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
