Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Sången Till min Fader, hvarmed Grundtvig beledsagade
skänken af sitt arbete öfver nordens mytologi, ger oss en inblick i
skaldens barndomslif och de krafter, hvilka der rörde sig.
Fader! heft da mild dit Øie
Paa mit Billede af Nord!
Kun ved Stirren mod det Høie
Hented jeg det op af Jord;
Nutid vender Øiet bort,
Siger: Livet er for kort
Til at tænke paa det Huie.
Saa du ikke lærte mig.
Men fra Verdens tomme Vrimmel
Bød du Øiet løfte sig
Op mod Herrens lyse Himmel:
Der. du sagde, er vort Hjem,
Mod det skal vi stunde frem.
Fader! Tak for Liv og Lære!
Ett lika klart men ännu innerligare intryck får man af det
sköna sidostycket till denna sång, tillegnad skaldens moder.
Moder! i dit Enkesæde
Til din Priis jeg Harpen slaaer,
Sjunge skal for dig med Glæde
Hvert af mine Skjalde-Aar;
Baaret har du under Hjerte
Alt mit Syn og al min Sang,
Født til Verden dem med Smerte,
Skjalden af (lit Skiød udsprang:
I de gamle Ileltedage
Gienuem dig han har sin Rod,
Sands for Sagu og Syn for Sage
Fik lian med dit Adclsblod.
Dog, de vilde lidt ham gavnet,
Havde, som et Hjerteskud,
Du ei from med Adelsnavnet
Giemt den gamle Tro paa Gud.
Tro paa Ham, som fra Guds Throne
Kom til Jord og sänk i Grav,
For vor Vanart at udsone,
Skienke os sit Adelskab.
Ej under att med ett sådant utsäde i barnahjertat
mannen och skalden växte ut öfver det vanliga måttet — att de
icke kunde intvingas i den gällande formen, vare sig för lifvet
eller poesien, och att det derför uppstod inom den unge
Grundtvig en strid på lif och död, der forntidens storhet och samtidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
