Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
hustru endast blifva samhällets daglönare, deras barn samhällets
hittebarn, och hem och familj allenast tomma begrepp.
Åsyftar man deremot att bilda qvinnan för att blifva itaka
och mor, såsom hennes främsta kall, och betraktar man all
annan verksamhet som bisak, då gestalta sig fordringarna på
ilen-lies bildning helt annorlunda.
Hvad högskolan bör erbjuda qvinnan är sålunda icke
examensstudier, utan »en sann öfverblick af det kunskapsfält hon
under skolåren genomlupit, samt en säker ledning för fortgången
på den bana», som för henne inom skolsalarne blifvit öppnad.
Det blir hennes egen sjelfverksamhets omsorg att sedan med
sann qvinlig finkänsla tillämpa den inhämtade kunskapen pa sitt
eget lif utan alla slafviska kontroller.
Kan nu högskolans verksamhet så gestaltas, att den kan
motsvara en sådan uppgift, utan att den högre, som den för sig
synes hafva uppställt, förtryckes, då har hemmet allt af
densamma att vinna, intet att förlora; men vill den på ett annat
sätt verka på den blifvande makan och modern, då, menar förf:n,
skola säkert många män och qvinnor betrakta som ett ondt,
hvad man skulle önska att betrakta soin ett godt.
Huruvida detta påstående gäller endast då fråga är om den
gifta qvinnan, eller om det har sin tillämpning äfven i fråga om
den ogifta, vill förfin i det följande visa, sökande att
alltjemt fortgå pä den medelväg mellan partiernas ytterligheter,
som han i det föregående inslagit.
Derpå vidtager skildringen af deri ogifta qvinnan i hemmet.
Erkännande att hemmets fordringar betydligt inskränka anspråken
på en akademisk bildning hos den gifta qvinnan, bör dock,
menar man, tillbörligt afseende fästas vid de qvinnor, hvilka
aldrig blifva makar och mödrar. Skola ej de, utropar man,
uppfostras för någon annan bestämmelse än att blifva
salongsmöbler eller besvärliga bihang i lifvet? Men huru paradoxt det än
må synas, vågar förfin påstå, att en qvinna, äfven med den
bestämda utsigten att ej fylla sin främsta bestämmelse, dock, till
sitt eget och samhiillets väl, måste uppfostras för hemmet.
Skulle ej, förklarar förfin, den ogifta qvinnans bestämmelse
vara, att äfven hon inom hemmet skulle kunna välsignelserikt
verka och der finna ett fält för sin andes bättre sträfvanden,
då vore i sanning en anklagelse mot gudomlig rättvisa billig, ty i
de flesta fall är det omständigheterna och ej hennes eget fria
val som bestämma qvinnan för den ogifta ställningen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
