Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7, Masten.
Af åren hvitnad, på hällen grå,
der böljorna brusande slå,
invid dina dristiga bragders ban’,
der förr du gick segervan —
en storhet fordora och stor ännu —
här ligger du slagen nu.
En gång längst upp uti högfjällsskog
din barrskrud du stolt kring dig slog;
utbredde den sedan, en väldig fäll,
till skydd för odlarens tjäll,
och krönte ined kottarnas högröda krans
din hjessa i vårarnes glaDS.
Så gick du till sjös med vimpel i topp,
och nu var du segrarens hopp.
Med honom du trådde på villande våg
ditt dristiga vikingatåg,
och intog ditt rike med herrskarerätt,
som hafskung af furornas ätt.
Hur sjön ock vräkte, hur vinden tjöt,
dig styrkan dock aldrig tröt.
Oin tackling och rår blefvo stormens rof,
om bränningen halft dig begrof,
du spänstig höjde din topp på nytt,
se’n vindarnas härar flytt.
Hur länge du herrskade hög på det blå,
till sist kom din timma också.
Och bräckt du nu bidar å ödslig hall
din natt bland bräuningars svall.
Din kraft är slut. Du tjent ut din tid,
du har rätt till hvila och frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
