Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Dock händer det ju, att kojans förlorade son, plötsligt
gripen af barndomsminnenas makt, återvänder till sin moders br jst,
för att i spegeln af hennes hjerta återfinna sig sjelf, sitt rätta,
i lärdomens dam halft förqväfda, eller i verldsbildningens
virrvarr bortkomna, jag.
Detta återvändande går mer och mindre lätt, det är sant!
En af våra utvandrare har kanske varit så länge borta, att ban
glömt vägen till fädernehemmet och förgätit sin moders språk,
och det är då ej underligt om det blir honom svårt både att
hitta hein och att bland de hemmavarande göra sig förstiidd.
En annan har aldrig förlorat ur sigte de snötäckta
fjell-topparne ofvanför sin faders stuga; aldrig helt och hållet
upphört att lyssna till sin moders röst, och när ban kommer hem
kan ban derföre läsa i de sinas hjertan såsoin i en öppen bok;
ja, han glömmer sig kanske ända derhän, att, sjelf återtaga
hemfolkets grofva later och utbyta sitt böjligare och rikare språk
mot »bygdemålets» kärfva, torftiga uttryck.
En tredje hemkallas måhända af ett plötsligt olycksbud —
ett åskslag, ett dödsfall, ett inbrott i fädernehemmet. Hans
moders stämma, som länge fått ohörd förklinga, tränger nu, ehuru
svag och döende, till djupet af hans hjerta; den sonliga kärleken
vaknar, och han ilar hem att återknyta, fastare än någonsin, de
gamla, halfbrustna banden och söka rädda hvad som räddas kan
af hemmets helgedom.
En fjerde åter, våldsamt utbruten ur ett älskadt
fostbrödralag och med blödande hjerta återkastad pä sig sjelf, tvingas med
eller mot sin vilja tillbaka till den öfvergifna fädernehärden, att
der börja stafva på sitt förgätna modersmål, aflocka det
hemligheten om sitt ursprung, uppmjuka och böja dess förrostade
former, samt utsmida ur dess ännu ouppbrutna, men malmrika,
massa uttrycken för ett nytt och högre lif.
Ocli slutligen händer det kanske, att två eller tre af dessa
hemåtgående vandrare, under sökandet hvar och en efter sitt
stamhåll, en vacker dag stanna vid ett samfäldt barndomshem,
en samfäld vagga, ett för dem alla gemensamt urspråk, och så
återfinna sig sjelfva i hvarandra.
Något dylikt är det som föregår med den nordiska folkandens
förlorade barn — litteraturen. Också bon söker sig i vårå
dagar tillbaka till sitt ursprung, det egentliga folket, dels för
att gifva med sig åt detsamma af sina skrinlagda skatter, dels
för att lära det att känna sitt eget väsende, dels slutligen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
