Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
talande medlemmar, samt kunde utgifva första årgången d sin
tidskrift, i ej mindre än tiotusen exemplar. Härmed var
uppslaget gifvet till en periodisk folklitteratur, hvilken ock, inder
ledning af nitiske och högt bildade män, i .’56 år oafbrutet
fortgått. Utkommande med fyra häften om året, innehöll
tidskriften hufvudsakligast religiösa, historiska och biografiska
ski;drin-gar, moraliska berättelser och poemer, naturhistoriska uppsatser,
samt råd med afseende pä landthushållning, handaslöjd o. s. v.
Hvad värde dessa uppsatser, till en del skrifna af den tidens
yppersta författare, ega ur litterär synpunkt, är en underordnad
fråga. Möjligen skulle till och med lofordet här innebära ett
indirekt klander. Det gifves nämligen tillfällen dä den formella
talenten blir, om icke ett fel, så dock ett hinder, en hämsko pä
den goda viljan, som hon vill, men icke kan bryta. Vigtigare är
frågan: hvad har Läsning för folket under sin mer än tretioåriga
tillvaro verkat? Ett sådant spörjsmål är dock lättare gjordt än
besvaradt. Och kunde än, af den utanför stående betraktaren,
ett svar gifvas på slutledningens väg, skulle det ej innebära
någon säker ledning för omdömet. Enda utvägen är att gä saken
in på lifvet, spörjande: hvad säger folket sjelft om denna
»inläsning? Länge hade denna fråga föresväfvat oss, och da vi föl
ett par år sedan tillbringade en tid hos en vän i en af våra
rikaste provinser, gingo vi med henne en vacker
söndagseftermiddag pa besök i de kringliggande stugorna, för att uppleta svaret.
Utifrån inåt! har blifvit den nya vägen för all forskning,
En blick pä folklitteraturens yttre öden skall sålunda kanske
gifva oss den bästa inblick i dess inre väsende. I denna tre
bedja vi läsaren för ett ögonblick skjuta böckerna åsido och följa
oss på vandringen bland »bygdens sälla folk».
Vägen ledde genom en bördig, tätt bebodd slättbygd,
hvarifrån man på något afstånd säg tornen af domkyrkan i den
närbelägna stiftstaden, säte för de myndigheter1), till hvilkas
medverkan Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande i första
rummet vädjat. Efter en kort vandring inträdde vi i en låg oeli
skröplig, men snyggt hållen, stuga der mor sysslade med
kaffepannan i spiseln, medan lill’Anna, med katten i faran, lekte vid
hennes fötter och den vuxne sonen satt vid fönstret ifrigt lä*
sande — manne sista häftet af Läsning för folket? Nej, etl
par emigrantskrifter, utmålande det trälsamma lifvet i heinlan-
’) Landshöfdingcembete och Konsistorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
