Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ligen och detta — i Dansk Folkelæsning, läst Grimstahamns
Ny-bygge. Bland Almqvists snillrika diktverk påträffas äfven små
helgjutna skildringar eller enstaka, betecknande drag ur
folklifvet, hvilka ännu i sanning, enkelhet och kraft stå oöfverträffade.
Så t. ex. Kapellet. Vid samma tid begynte den frisinnade
tidningspressen, representerad af Aftonbladet, att anslå en folkelig ton,
dittills främmande för den svenska dagbladslitteraturen, och
hvilken, om den ock ofta gick till en falsk öfverdrift, i det att
det »förtryckta folket» höjdes till skyarne på herremannaklassens
bekostnad, dock utan tvifvel verkade godt, sä till vida, att den
å ena sidan väckte den ofta slumrande sjelfkänslan, å den
andra öppnade ögonen för tidens kraf på en större jemlikhet, ett
förtroligare samarbete mellan skilda klasser. I samma
riktning uppträdde inom diktens område flera författare, bland
hvilka främst signaturen Onkel Adam (Wetterbergh) med sina
ypperliga, om än något öfverdrifna pennteckningar. Efter
honom följde Blanche, och i hans släptåg otaliga et’terbildare,
arbetande på att vidga svalget mellan de olika klasserna genom
att ständigt framhalla de fattiga såsom oskyldigt förtryckta af
de rika eller förnäma.
Kasta vi nu en flygtig blick från dessa dygdiga, men under
förtrycket knotande arbetare, samt dessa brottsligt lyckliga
baroner och patroner, till »Slottets och kojans» egare hos fru
Lenngren, der den förre suckar:
«Gif mig ditt glada hjerta
Och gerna tag mitt slott»,
under det den senare tackar Gud, att han gifvit
»Palatser åt de höga
Och glädjen åt de små;»
se vi derpå från dessa tillbaka till Bellmans sorglustiga figurer
och vidare från dem till de tappre barn af Göter, som
Gyllenborg älskar att skildra, och sammanbinda vi slutligen dessa
spridda bilder med en återblick från de sediga och tropligtiga
idealbönderna i Läsning för folket, till den »barbariska nation»,
som Thorild målar i så mörka färger, så hafva vi framför oss
ett helt skede af den väg folkanden haft att genomlöpa under
sökandet efter sig sjelf. Och på samma gång kunna vi, under
alla dessa afvägar och missgrepp, skönja den ledande träden
föl-folkets fortgående utveckling, från omedvetenhetens förnöjsamhet
till sjelfkänslans högre, och derför mindre lätt tillfredsställda, kraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
