- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tolfte årgången. 1870 /
99

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

utsago aldrig dolde något för henne, dock i politiskt hänseende
icke varit mot henne uppriktig, det kan bland andra orsaker
äfven hafva haft den, att han, som kände sin hustrus fasta
rättskänsla, skulle genom att yppa sina låga planer dels
förnedra sig sjelf i hennes ögon—till hitter smärta för dem båda—
dels möjligen genom henne kunna blifva röjd, om icke direkt
ined ord, så derigenom, att hon icke kunnat hålla med
bedrägeri och trolöshet, än mindre uppträda till deras försvar.

Leonora Christina började sitt »Jammers-Minde» först i
elfte året af sin fångenskap och tillegnar sina sju barn dessa
rörande skildringar. Hon säger i företalet: Jag vill eder, mine
käre barn, Guds godhet emot mig kundgöra, på det I eder icke
allenast öfver den Aldrahögstes hjelps-gerningar må kunna
förundra, utan äfven med mig deröfver i tacksägelse instämma. Ty
med skäl skolen I kunna säga, att Gud underliga ting srjort
hafver och siu kraft uti mig, det aldra skröpligaste redskap,
bevisat». — »Gud var den, som sjelf trädde in med mig genom
torndörren, Han var den, som räckte mig sin hand och stred
för mig uti missdådarnes fängelse, som kallas den
»Mörke-Kircke»1). Ilan hafver städse nu snart elfva år varit inom mitt
fängelse och i mitt hjerta, hafver styrkt, tröstat och vederqvicka
ja, ofta äfven ülädt mig. Det är sig högeligen att undra öfver,
att jag så stora olyckor har kunnat öfverlefva behållandes mitt
förnuft, sinne och sans, att mina lemmar icke äro krumpna och
contract af liggande och sittande, att mina ögon icke äro belt
blinda af gråt, at’ rök och dam, att jag icke är qväfd af
ständigt os och qvalm, af stank och instängd luft. Gud allena
äran!»

Leonora Christina ville ock med detta »Jammers-Minde»
gifva sina barn förvissning om sin oskuld i det brott man
tillskref hennes man. »I kunnen trösta eder dermed», säger hon,
»att icke den ringaste sak är mig beskyld, för hvilken I hafven
att blygas och edra ögon skamligen nedslå». »Jag lider för att
hafva varit älskad af en dygdig herre och husbonde, för att ej
hafva velat lemna honom i olyckan; susspiceres derför att veta
om ett förräderi, som han aldrig blifvit anklagad för, än mindre
öfverbevisad om, och hvars beskyllningars orsak mig icke blifvit
kundgjord, huru mycket och vemodeligen jag derom bedt».

’) Det ohyggliga rum, hvari Leonora Christina först insattes, och hvarest allt
dagsljus var utestängdt, så att mau måste bränna lampa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1870/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free