Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
en hönsvinge, formerades med glasbiten och papperet erhölls af
sockerstrutar, som ibland tillsändes den fangna. Äfven
förskaffades några nötter, hvilka numererades som tärningar, och
hvarmed hon ocli hennes tjenarinna »spelade som små barn».
Af ler »prepareradt, med öl» formerade hon åtskilliga figurer,
bland annat afbildningar af slottsfogden och andra af
fångbetje-ningen. På ett litet brädstycke och på bordet ritade hon med
krita, eller »skref rim och psalmer». En liten hund och en råtta
i en bur bidrogo äfven att skingra sin egarinnas dystra stunder.
En dag, det var den 9 Febr. 1670, hörde Leonora Christina
slottsklockan ringa midt pa dagen. Hon visste att hennes
kunglige halfbroder var sjuk, och anande ringningens betydelse frå
gade hon en vaktkarl om orsaken. Denne svarade, att »han
vågade icke säga det, emedan han var förbjuden»; men
frestelsen att göra just det förbjudna blef honom dock för stark och
ban sade: »Kungen är död, nu kominer ni nog lös, fru!» Men
Leonora Christina »tänkte annat, som ock skedde». Hon
begrät af hjertat sin bortgångne konung oaktadt allt hon under
lians regering hade lidit; hon var viss om hans hjertas
deltagande om än hans regeringsåtgärder vittnade deremot.
Då nu Christian V intagit sin faders thron lindrades mycket
i Leonora Christinas fångenskap. Hon fick t. ex. välja den
själasörjare hou helst önskade, hon fick medel att förskaffa sig hvad
hon till kläder och sysselsättning behöfde; ett större fönster
upptogs i hennes fängelse och detta senare tillökades ined ännu ett
rum o. s. v. Leonora Christina omnämner äfven, att den nye
konungen, en godmodig, men vek och tyvärr af sin moder
alltför beroende man — till och med hos denna mäktiga qvinna iiera
gånger genom sina ministrar anhållit om den fångnas frigifvelse,
men utan framgång; ministrarna »kördes på dörren», och
benämndes »förrädare», »de voro lika goda sjelfva, som den
forbryterska, hvilken de ville frigifva». Enkedrottningens hjerta
kunde icke ens efter så många års förlopp känna medlidande
för den olyckliga.
Leonora Christinas sysselsättning rigtades nu för det mesta,
at läsning och skrifning, deremellan åt flera slags handarbeten,
af hvilka hon ofta gjorde små föräringar till den unga, af henne
högt aktade och älskade drottningen, Charlotte Amelie1).
’) Charlotte Amelie, prinsessa af Hessen-Cassel, förmäldes med Christian V
1667.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
