Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
at, når han svinger sin tryllestav, kan han næsten få cet til at
danse efter de toner, der klinger i hans indre. Man læse siledes
kun »Valdemars hemlighet»! Hvor frestende det end er at
meddele den her fuldstændig som et oplysende efterdömme, skal dog
kun de tre förste rader aftrykkes: »Derborta, så långt fågeln
flyger och solen ser och tanken hinner på ett ögonblick eller två,
derborta i en gård, som du icke känner, bor en, soin du icke vet»
(Sånger s. 175). Ordlaget er ubundet; dog lyder det som vers,
og det findes også imellem »Sånger». Denne følelse af språglig
magtfylde kan endog stundom lede vår digter til et slags
»koketteri» med ordene; således, når han i »Trollens jul» tiltaler sine
små læsere (L. f. B. s. 98): »Icke vet du det, och icke vet jag
det, och icke vet någon riktigt huru det var. Men om du vet
det, och om jag vet det, så låtsa vi som vi icke visste det, och
om ingen vet det, så vet heller ingen, om du det vet eller om
jag vet det, och nu vet du, hvad jag vet, som ingenting vet, och
det vore roligt att veta hvad du vet och om du vet mer än jag
vet». Er dette aldeles naturligt? — Der er musik i språget hos
Topelius. Hvilken klang og sang ligger der ikke i følgende vers
af »Selmas tankar i våren» (S. s. 230):
»Sjung, sjung, brusande våg!
visorna dina vet jag.
Sjung, sjung, fågel i skog!
drillerna kan jag nog.
Sjung, sjung, blomster i vind!
sucka sen aldrig mera!
Sjung, sjung, mitt hjerta du!
klaga ej mera nu!»
Og hvor ligt er det ikke slædens fart, piskens knald og bjældernes
klingen henover sneen, når vi hører i »Respolska» (S. s. 87):
»Klang, min vackra bjellra. i den sena qväll!
Spring, min raska fåle, öfver mo och fjäll!» —
hvilket iøvrigt minder en del om Franzéns:
»Spring, min snälla ren,
öfver berg ocli fält!»
Hvor malende er ikke versemålet i »Skridskoåkaren» (S. s.
84-85):
»Se då spänner jag gladt
i den strålande natt
uppå foten min sko utaf stål,
och då flyger jag käckt
som en smygande fläkt
till ett fjerran, ett vinkande mål.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
