Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
om sjelfva spilrorna af det, som bevarar dess hågkomst, bära
ojäfvigt vittnesbörd? Hjertpunkten i ett folks lif är dess
familjelif. Och vi vilja, så långt omständigheterna det medgifva,
kasta en flyktig blick in i företeelserna af detta lif för att deraf
söka ett svar på vår fråga; likväl ej så, att vi vilja åtaga oss
att lemna en genomförd skildring af familjelifvet hos de gamle
Grekerne, utan blott i några hastiga drag teckna den ene
faktorn deri. Med andra ord: vi vilja söka att i kort utkast lemna
en framställning af den grekiska qvinnan. De sakförhållanden,
jag kommer att framdraga, äro enkla, gamla och för den lärde
yrkesmannen kända; och de resultat, jag skall söka afvinna dem,
äro äfvenledes till större delen gammalt nytt. När allt kommer
omkring, torde måhända det hufvudsakligaste mål, jag vågar
bestämdt åsyfta, få inskränka sig belt enkelt till att för tillfallet
locka ur mina åhörare och åhörarinnor, sedan de förnummit min
framställning, en efter hvars och ens lynne vexlande betraktelse
af följande ungefärliga innehåll: den, som varit med på den
tiden! eller: Gud ske lof, att vi icke lefde då! Hvad jag
derut-utöfver kan vinna till undanrödjande af de föreställningar, som
ännu i dag fortfarande lägga hinder i vägen för en renare och
helsosammare uppfattning af grundvilkoren för ett folks lycka,
såvidt hon beror på ett ändamålsenligt ordnande af qvinnans
ställning i samfundslifvet, det ligger icke utom min afsigt; och
lika litet kan det vara mig emot, om jag i någon äfven den
ringaste mon lyckas i främjandet af denna min afsigt. I de
tidsåldrar eller personligheter, hvilka det förflutna framställer för
oss, kunna vi visserligen skönja mycket, som ej förtjenar vårt
bifall, men derjemte åtskilligt, som kan tjena oss till föredöme.
Om vi riktigt granska våra egna förhållanden, torde en stor
procent af det förra ännu qvarstå hos oss sjelfve, och historiens
lärdom derföre i den delen kunna lända oss till varning men ej
gifva oss skälig anledning att förhäfva oss. Beträffande det sednare
eller det goda, en förgången tid åstadkommit, torde vi vara
skyldige att komma ihåg, att detta är ett arf, hvarförutan vi ej
kunnat bringa upp redovisningen för det goda, som möjligen
finnes bland oss, till ett saldo, hvilket vi understundom synas vara
nog benägne att föra oss sjelfve till godo1). Härmed öfvergå vi
till saken.
’) Här följ Jo i det å Vetenskapsakademiens hörsal hållna föredraget en kort
framställning rörande anledningen till föreläsarens uppträdande vid tillfället,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
