Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
af dessa undervisningsämnen, undantagandes toilettens, är
temligen visst. Deras umgänge var for öfrigt inskränkt till modren
och husets tjenstehjon, fadren vid måltiderna samt någon gång
qvinliga anförvandter. Rörande den verkan, en sådan uppfostran
utöfvade på det uppvägande qvinnoslägtet, har man derom lika
fullständig som säker underrättelse. De athenska flickorna sågo
bleka och vattenlagda ut, hvarföre den närgångne skämtaren
Aristophanes tillät sig att se någon likhet mellan deras anlete
och en skomakares. De erinrade om en planta, som fått
utveckla sina blad å ett för solljuset otillgängligt ställe: de voro
lina, spensliga, skygga och, i korthet sagdt, så till kropp som
själ klent underbygda. Fadrens magt öfver sin dotter var
ganska vidsträckt. Den från heroiska tiden qvarstående rätten för
en fader att sälja sin dotter till slafvinna borttog den Solonska
lagstiftningen. Endast i det fall, att hon gjort sig skyldig till
neslig förseelse, kunde hon slafsäljas. Deremot egde fadren
fortfarande att sätta ut henne vid hennes födelse. Detta bruk
bibehöll sig till och med i förmögnare hus långt in i en sednare
tid, ehuru man då alltid sökte ställa så till, att någon
barmhertig menniska skulle få fatt i det utsatta barnet och upptaga
det. För sådant ändamål medföljde alltid i lindorna några
smycken eller prydnader såsom framtida igenkänningstecken, ifall
hittebarnet skulle råka i sina rätte föräldrars väg. En sådan
omständighet utgör ofta uppränning till intrigen i den s. k.
nyare attiska komoediens alster, ja, till och med någon gång i
tragoedien’).
Om den æoliske stammens qvinnouppfostran känner man
icke något annat än hvad man kan sluta sig till af deras
uppträdande i det offentliga, hvarom framdeles.
Nu äro vi vid punkten om qvinnans förhållande till familjen.
Der möter oss den måhända i alla tider intressanta frågan om
äktenskap och bröllop. Vår framställning skall äfven här i
första rummet sysselsätta sig med spartanskorna.
Att en spartansk flicka skulle gifta sig, derom var alls
ingen tvekan, ty statens lag ålade henne, liksom hvar och en
au-nan, att uppfylla sin bestämmelse. Men vid giftermål beror det,
som bekant är, icke blott på flickan. Det fordras också en man,
som anmäler sig. För att förekomma eller åtminstone böta en
’) Äfven hos moderna skådespelsförfattare finner man någon gång anlitad en
liknande omständighet för framkallande af den dramatiska invecklingen.
Föredömet tillhör antiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
