Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
vis var angelägen. Mer eller mindre sammanstämmande likheter
egde dock rum äfven inom de öfrige medborgarenas
äktenskap-ligen förhallanden. Endast barnlöshet var emellertid det
egentliga lagliga skälet för en man att skilja sig vid sin hustru. En
husmoder i Sparta lade icke egen hand vid några husliga
göromål, ty sådant anstod icke en Spartanska; men hon hade
uppsigt och tillsyn öfver allt. Hon uppfostrade sina söner till det
sjunde året och sina döttrar, tills de trädde i gifte; och hon
ansågs i allmänhet vara, hvad hon också någon gång kallades,
familjens medelpunkt. Mannen intog sina måltider icke i sitt hem,
utan i de af staten anbefallda syssitierna eller offentliga
matlagen, från hvilken anordning ej heller konungarne kunde
frigöra sig. När konung Agis, hemkommen från kriget, begärde
att fä äta sitt mai hemma i sällskap med sin hustru, som han
ej på länge träffat, blef denna begäran af ephorerne afslagen.
En gift spartanska visade sig aldrig utom hus obeslöjad. På
tillfrågan af en främling, hvarföre de gifta qvinnorna i Sparta
gingo beslöjade, men de ogifta icke, gaf Spartanaren Charillos
enligt en af Plutarchos upptecknad anekdot följande svar:
»derföre, att de ogifta ha att söka en man, men de gifta att
bibehålla sin». Barn och isynnerhet söner utgjorde målet för en
spartansk hustrus ärelystnad. Till en ionisk qvinna, som något
yfdes öfver en af henne förfärdigad dyrbar väfnad, yttrade en
Spartanska, i det hon framvisade fyra stycken raske söner:
»sådana skola de profstycken vara, som anstå en ädel qvinna, och
öfver hvilka hon eger att vara stolt.»
Äktenskapet hade inom den spartanska lagstiftningens
grän-sor stor helgd, liksom en sainhällsstärkande jemnvigt var
åvägabragt i förhållandet makarne emellan. Men med tiden, och
alltsom den gamla spartanska enkelheten försvann, och den sedliga
fastheten böljade förslappas, inträdde väsentliga förändringar
härutinnan. Genom den frisläppta rätten till förfogande öfver
jordegendomen kommo ofta döttrar i en familj och i synnerhet
sä kallade arftagerskor i besittning af stora rikedomar. Rika
familjer förbundo sig genom giftermål inbördes, och derigenom
blef förmögenheten så småningom samlad i några få familjers
händer. Den andel, qvinnorna hade i dessa förhållanden, gjorde
dem stormodiga och oförsynta och förlänade dem ett inflytande,
som de missbrukade till framkallande af partisinne, närande af
girighet och befrämjande af yppighet. Deras frejd var på sistone
icke heller den aldra bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
