Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 57
I vissa at’ dessa sistnämnda egde endast qvinnor att deltaga;
och der togo de sin skada igen genom bildande af
sqvallersäll-skap, genom uppsluppenhet och sjelfsvåld i oändlighet.
I allmänhet afsago Athens vare sig rättsliga eller
sällskapliga forhallanden aldrig qvinnan omedelbart, utan endast i den
mon mannens fördelar eller rättigheter härvid kunde komma
att beröras. Det kunde aldrig hända en Athenare, som ville
gälla för att vara Athenare, d. v. s. bildad och belefvad, att han
satte sin fot inom ett hus, der dörrvakten sade honom, att
husbonden sjelf ej var hemma. En bland de straffvärdaste
fräckheter, som kunde tänkas, var, om han inträngde i en annans
qvinnovåning. Lasteligt tal eller anstötliga ord i närvaro af en
främmande ärbar qvinna kunde ej komma öfver hans läppar.
Bristande uppmärksamhet eller oartighet i dylika fall ville han
till intet pris lata komma på sitt skuldregister, utan att ändock
i hans förhällande röjde sig ringaste skymt af den
salongsdressyr, som en modern tid känner under det betecknande namnet
galanteri. Men allt detta icke för qvinnans egen skull, utan för
att ej sära den man, det gällde, eller träda hans rättigheter för
när. Mannens befogenhet öfver hustruns person och alla
förhållanden var också temligen oinskränkt, lian kunde till och
med testamentera bort siu hustru till en annan, som efter hans
död salunda egde att äkta henne, ehuru väl osäkert är om
te-stamentsklander här vid lag alltid blef utan påföljd.
Begrepp om äktenskaplig lycka och huslig sällhet i den yttre
och inre omfattning, hvartill våra nuvarande förhållanden bragt
både våra föreställningar och våra erfarenheter, hade Greken i
allmänhet och följaktligen äfven Athenaren icke. Den
äktenskapliga kärleken var i förhållande till den, som vi älska att se
i nutidens hem, också af en i det hela mycket lägre art. Det
var icke egentligen hjertats böjelse, som bestämde mannen att
söka en qvinnas hand, utan förnämligast dels behofvet att i
efterkommande fortsätta sin slägt dels den ekonomiska fördelen
att hafva en husmoder, hemgiften icke obeaktad. Mannens känslor
i förhållande till sin hustru voro, äfven der det hettes vara väl,
ofta af sa likgiltig och kylig art, att detta förhallande nästan
synes tarfva en särskild förklaring. Detta, sagdt om hvad som
i allmänhet egde rum, utesluter icke exempel pä fall af en
huslig lycka, som betydligt sticker af mot det vanliga. Sålunda
känner man 0111 flera qvinnor, att de varit fästade vid sina makar
med pligttrogen kärlek och mycken tillgifvenhet, såsom till exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
