Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
pel den nyssnämnda Hipparete, hustrun till den bekante
fältherren och statsmannen Phocion, m. fl. Det är bekant,
huruledes Kallias var så förälskad i Elpinice, att han för att
erhålla henne till maka erbjöd sig att betala hennes broder Cimons
skulder. Den grekiska tragoedien har att uppvisa flera
storartade qvinnokarakterer, såsom Antigone, Alcestis, Tekmessa,
Po-lyxena in. fl. Men der yttringar af mera uppoffrande eller
hän-gifven kärlek förete sig, märker man väl föräldra- och
syskonkärlek men icke en sådan, som är af äktenskaplig art.
Blodsbandet såsom sådant gällde afgjordt mer än det af
samhälls-inrättningens sedliga förhållanden knutna. Qvinnokarakterernas
utmärkthet såväl i dikten som i verkligheten var af alldeles samma
beskaffenhet som den manliga fullkomlighetens, och derföre har
Plutarchos i sin exempelsamling på qvinliga dygder ej egentligen
att anföra andra än sådana, som röja manliga drag.
Gudinnan Athenes bildstod af Phidias hade en drake och
den af samme konstnär mejslade Eleiska Aphrodite Uranias en
sköldpadda bredvid sig till ett tecken, efter hvad de gamle sjelfve
förklara, att flickorna behöfde vaktas och hustrurna stängas inne.
Man ansåg qvinnoslägtet vara af lägre art i jemförelse med det
manliga. Qvinnan hade — menade man — åtskilliga ledsamma
fallenheter, till exempel för dryckenskap, opålitlighet, pratsjuka,
fåfänglighet och lätthet att förledas. Äfven de ädlaste
qvinno-försvarare, såsom Xenophon och Plato, ställa qvinnan ändock i
värde och anlag lägre än mannenl). Orsaken härtill ligger
otvifvelaktigt till väsentlig del i omotsvarigheten mellan mannens och
qvinnans bildning, en omständighet, som med tiden allt mer och
mer röjde sig i sina förderfbrinsande verkningar. Ty oaktadt
qvinnans ställning i Athen icke får efter tidens förhållanden anses
vara någou missaktad, är dock naturligt, att, när en sådan olikhet i
bildningens både vidd och styrka utvecklar sig mellan personer, som
trots alla hämmande eller inskränkande omständigheter ändock stå
i den närmaste beröring med hvarandra, den bildningsunderlägsna
parten måste vara anvisad att med ytlighetens eller flärdens
tillhjelp söka uppehålla sin ställning. Mannens utveckling i alla grenar
af förståndets odling, vettets förfining och den praktiska
duglighetens uppdrifvande tog under tidernas lopp det ena jättesteget
efter det andra, under det anstalterna för qvinnans utbildning
förblefvo på samma punkt hela tiden framåt. Derigenom blef
’) Då det i en af Platos dialoger talas om själavandringen, heter det, att en
artiden mans själ först tager sin boning i en qvinnokropp och efter dennes
död i djurkroppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
