Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
det forntida Greklands mest innehållsrika lif. Bland allt, hvad
vi hört om henne, finnes åtskilligt godt, såsom man kan se, men
också mycket allt för uppenbart ledande till hvad som måste
hafva motverkat hennes uppgift i lifvet.
Hvad den grekiska qvinnans egenskaper angår, borde
kanske något nämnas äfven om hennes blygsamhet. Härvid måste
man betänka, att i hela antiken blygsamhetens känsla både
betraktades och behandlades helt annorlunda än i en modernare
tid. Naturliga förhållanden till och med könen emellan vållade
ingen förlägenhet i den sällskapliga samfärdseln: allt berodde
derpå, huruvida en sedlig eller osedlig tendens härvid röjde sig.
Beträffande blygsamheten måste vi derföre fatta denna i
enlighet med den grekiska nationalföreställningen derom. Pruderiet
är, såsom man vet, icke blygsamhet; det är dessutom
kosmopolitiskt och sålunda af lättfattligare art. Den spartanska
qvinnan var blygsam; den athenska blygsam men derjemte blyg. Om
hennes öga i hemmet genom fönstret träffades af en förbigående
främmande mans blick, steg hon alltid rodnande tillbaka. Med
sedernas förfall blef emellertid Spartanskan, från att hafva varit
blygsam, dristig samt slutligen oblyg. Athenskans blygsamhet
deremot lemnade helt och hållet rum för blygheten, tills denna i
sin ordning gaf plats för prudeript. De moraliska följderna af
båda dessa oarter i qvinnokarakteren äro begripliga af sig sjelfva.
Huruvida den grekiska qvinnans ställning är att anse som
god eller icke, derom torde man ej behöfva tvista. I Sparta
var qvinnan lika fri som mannen; men det betydde ej mer än
så, att hon var mannens medslaf under en lagstiftning, som var
uttrycket för ett förnuftsvidrigt statsintresse. 1 Athen närmade
sig i vissa fall hennes tillstånd den rena ofrihetens och
rättslöshetens. Ingenstädes i Grekland åtnjöt hon den aktning, som varit
tillbörlig. Detta berodde på den uppfattning, Greken hade af
familjelifvet, hvilket i verkligheten och i det hela saknade högre
moralisk och religiös betydelse. Familjen var det blotta fysiska
underlaget eller materialet för samhällsbyggnaden. Men liksom
all blott fysisk tillvaro är underkastad den förvandling, som i
det dagliga talet heter förruttnelse, så gick ock detta blott
fysiskt existerande familjelif naturnödvändigt en dylik förvandling till
mötes; och dermed upplöstes hela det antika grekiska samhället
inifrån. När hjertat är i upplösningstillstånd, då är döden
kommen äfven till den öfrige kroppen. På samma sätt, när
upplösningen hunnit till samhällets hjerta, till familjen, då var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
