Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
de med de store Vinger, som kan tage de andre med paa
Flugten, det er Digterne. De er kaldede til at vække den Livspoesi,
det Skjaldskab, der ligger begravet i det Folk, som de tilhore;
det er dem, der synge saaledes for, at det synger igjen i de
andre, om det end i dem kun blifver en indvendig Sang. Folkelige
Digtere, det er dem, som har Gåve til at drage det frem, der
ligger gjemt i Folkehjertet, og naar de give det Røst, saa klinger
det igjen i Folket, saa bliver det sig bevidst hvad det bærer i
sig, saa bliver dets Liv et fuldere og rigere Liv, end det var før.
Og derfor er det ogsaa en Sag, som vedkommer vort hele Folk,
at der er en dansk Digtekunst, og at den i den nyere Tid brod
frem med Ludvig Holberg for omtrent halvandet hundrede Aar
siden.»
Här väntar förf:n det inkastet att Danmark dock haft många
skalder före Holberg, och främst bland dem Kingo. Meningen är
dock icke att här framhålla den andliga skaldekonsten, som Kingo
representerar, och hvilken gått sin egen afstängda väg, utan den
verldsliga, den folkliga. Hvad Holbergs företrädare verkat på
detta område är endast som när man stämmer instrumenterna
innan musiken begynner. De äro alla förlöpare; först med
Holberg kan man börja tala om en verklig dansk diktkonst. Andra
torde vilja med de gamla kämpavisorna kullkasta förf:ns
påstående. Men hvad dem beträffar, förklarar författaren: »saa maa jeg
bemærke, at det er ikke Digtekunst men Skjaldskab.
Skjaldesangen har fulgt det danske Folk og den nordiske Folkestamme,
hvortil det hører, ligefra Begyndelsen, fordi det er et Skjaldefolk.
1 Danmark og Norden har Livet og Sangen altid fulgtes ad, som
Rosen og dens Duft følges ad, saa at hvis Sangen nogensinde var
heelt uddød i Norden, så var det et Vidnesbyrd om, at det
folkelige Liv var udslukket. Det er ikke i samme Grad Tilfældet med
alle Folk, ligesaa lidt som det er Tilfældet med alle Træer, at
de bære farvede og duftende Blomster; men Nordens Folk hører
det til at udfolde sin indre Rigdom ligesaa meget i Blomster som
i Frugt, ligesaa meget i Skjaldesangen som i den ydre Bedrift,
saa at en forholdsviis meget stor Deel af den Kraft, som
Folkeaanden bærer i sig, gaaer med til Blomstringen.»
Förfin visar derefter att hvarje hufvudafdelning i Danmarks
historia har sin motsvarande »Skjaldesang». I folkets barn- och
ungdomstid hade inbillningskraften öfvervigt öfver de andra
andeliga förmögenheterna, väckte åtrå efter det nya och underbara, och
dref förfäderna på vikingatåg. Samma mäktiga kraft var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
