Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
som skapade de stora drömmarne om Valhal, Ragnarök och Gimle,
och blomstrade i Eddan, nordens första skaldesång.
»Hvad der er deres Skjønhed, det er hverken det Omme eller
det Klare, det er Falkesynet og Falkeflugten, det er den uhyre
Fantasi, der ikke som Østerländernes leger med Livets Nydelse,
men seer Himmel og Jord som en vældig Kampplads for Åser
og Jetter.»
Under medeltiden blir nordmannafolket som en menniska,
hvilken satt bo. Ungdomen har lemnat plats för mannaåldern,
inbillningskraften för känslan. I allmänhet anses ungdomen
företrädesvis för känslornas tid. Men det är dock inbillningskraften,
som är förherrskande i ungdomens längtan; ty den söker alltid
sitt mål i fjerran. Känslan deremot binder hjertat vid hvad som
står det närmast, hustru och barn, kung och fädernesland, eller
kanske rikedom och vällust. Derför må man väl kalla
medeltiden, med dess riddare- och munkväsende, för nordens känslotid,
och det var den som blommade i de lifliga kämpavisorna.
Den nyare tiden blir således nordens mognare mannaålder
— skördetiden, då vårens och sommarens frukt skall iubergas —
förståndstiden, då det icke längre är inbillningen eller lidelsen, utan
tanken som för spiran:
»Og denne Alder sætter da sin Blomst i Kunstpoesien, i hvad
inan kalder den egentlige Digtekunst. Meningen er jo ikke, at
man nu kan blive Digter uden Indbildningskraft; nej, al Kunster
jo netop Fantasiens Værk ogsaa i den nyere Tid, men indenfor
denne Drømmeverden viser Forstandens Herredømme sig ogsaa,
saa at den holder igjen paa den stigende Indbildningskraft, for
at den ikke skal fortabe sig i det Taagede, og dæmmer for den
svulmende Følelse, for at den ikke skal skylle over alle Bredder.
I Forstandstiden fødes Sangen ikke saa let paa Valpladsen eller
i Fruerstuen, der kommer den sjelden saa frisk frem som Fuglens
Sang i Lunden; nej den fødes med Smerte, men saa faaer den
ogsaa, hvad Oldtidens og Middelalderens Sang ikke har, uden
naar den slumper til det, den kunstneriske Fonn.»
Härmed har nu förf:n sökt att försvara sitt framhållande
af Holberg såsom skaparen af den folkliga diktkonsten i
Danmark. Före honom fanns väl sång bland folket, men det var
natursång; med honom börjar konsten, börjar med ett under, ty
Holberg var sjelf ett sådant.
»Der gives månge iblandt os», säger förfin, »og maaskee ikke
mindst blandt de Lærde, som ikke har Mod til at troe, at der kan skee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
