Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
het. Sålunda förfäktar hon nödvändigheten af att låta kärleken
intaga stränghetens plats och säger: »Det finnes ej någon
älskande varelse, som ej önskar göra det, som den älskade vill,
för att vara honom till nöjes. Det finnes ej heller en älskad
varelse, som ej kan ombilda den, som älskar honom, förstöra
hos honom de dåliga böjelserna och ingifva honom längtan efter
det goda. — Det finnes en kompass, som aldrig missvisar, det
är tillgifvenheten. — Se der den gode lärarens hemlighet, den
verkliga moraliska makten, hvilken bättre än lagarne, bättre än
vetenskaperna, bättre än alla tiders filosofi skall förmå
lyckliggöra verlden, blott genom att göra henne bättre.»
Detta förf:ns kärleksfulla sinnelag framstår kanske skönast,
då hon ger anvisningar till behandlingen af vanartiga barn.
Evangelierna om det vilsekomna fåret, den förlorade sonen, tyckas
fyllt hennes hjerta med kärlek och fördragsamhet och lagt orden
på hennes tunga, då hon gifver förmaningar, sådana som dessa:
»edra ord måste vara enkla, rörande och af hjertat gående, ior
att få ett gensvar i den skyldiges själ. — Men "denna ömhet
får ej vara låtsad; tomma försäkringar tjena endast till att
bedraga er sjelf. — För att visa kärlek mot en felande lärjunge
är det ej oundgängligt att länsie hafva känt honom.
Omständigheter kunna gifvas, som hastigt nog upptända vår
tillgifvenhet; och hvilken omständighet är väl mera egnad dertill, än en
broders fara? — Man kan vara ljum i hjertat tör ett barn,
hvars tillvaro ej är hotad af någon last, men man eldas
oemotståndligt af barmhertighet, när faran står för dörren. — Och
förmår ni med bästa vilja ej älska honom, så behandla honom
dock som älskade ni honom verkligen». Detta är ej hyckleri,
ty, säger förf:n, »hvem vet, om ni ej i sjelfva verket gör det?»
Dessa föreställningar gifvas i sammanhang med allvarliga
varningar mot partiskhet vid barnens behandling; och mången
moder och lärarinna skulle måhända finna sig väl af att behjerta
lärdomarna. Äfven för andra är förf:s bela åskådningssätt ett
memento om orden: »öfvervinnen det onda med det goda!»
Förfrns innerliga gudsfruktan, fri från all trångbröstad
ensidighet, förmår henne att inom småbarnsskolan lägga lika mycken
vigt vid uppfostran som vid undervisningen och att öfver all
intellektuel utveckling sätta den moraliska. Vi vilja låta henne
sjelf tala: »Kärleken till Gud, såsom vår första religiösa pligt och
vilkoret för all sann kärlek menniskor emellan, är ett frö, som
det tillhör småbarnsskolan att utså. — Hvarje grundlig upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
