Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
fostran bör stödja sig på kärleken till Gud; sedan kommer
undervisningen, för att utveckla och rotfästa densamma. Ehuru
skilda till begrepp, äro likväl uppfostran och undervisning
förtroligt förbundna med hvarandra. Skilj dem ej åt! Låt dem
gå hand i hand eftersom de sträfva till samma mål». Detta
moraliska allvar har äfven ingifvit förfin en liten afhandling med
öfverskriften: »Lär barnet att lyssna till sitt samvetes röst»,
ur hvilken vi vilja anföra följande: »Grundvalen för andelig
bättring är under alla förhållanden densamma, nämligen
sjelf-kännedom. Öfvertyga barnet om dess fel; låt det se dein från
samma synpunkt, som ni sjelf, d. v. s. såsom en ond, förhatlig
vana, på det bättringen må komma från den felande sjelf, af
hans egen vilja; ty, egentligen taladt, är det ju blott derifrån,
den kan komma. — Ni måste i barnets inre upprätta en
domstol, säte för en omutlig domare, hvars genomträngande öga
aldrig slutes, utan följer den felande öfverallt. Ni måste hjelpa
honom att höra samvetets första rop. — Lär honom att
rådfråga denna skiljoman och underkasta sig hans dom, kosta hvad
det vill! Mins att åldringens sista stunder taga uttryck af
barnets första.»
På ett annat ställe heter det: »Eftersom sedolärans bud
äro de vigtigaste vi hafva att inskärpa, måste vi från
barndomen öfvertyga menniskorna, att det ligger i deras egen fördel
att handla rått! Anslå på alla möjliga sätt deras inbillning
för att genomtränga dem med den stora och oföränderliga
sanningen, att hvarje orättrådig handling i sig innebär fröet till
sitt straff, i denna eller en annan verld, likasom den skadade
blomman i sitt sköte innesluter den bittra frukten; att ett
frivilligt eller ofrivilligt brott mot sedolårans bud förr eller senare
för den brottslige medför skada i förhållande till storheten af
lagens kränkning. Men om förf:n sålunda icke tvekar att
begagna sjelfva egennyttan till drifkraft för det goda, så
upphäfver hon derför icke sjelfförsakelsens heliga lag. Den som af
kärlek offrar sig för andra, säger hon, känner djupare än någon
sanningen af bibelns ord: »Saligare är gifva än taga.»
Om man vid de högre allmänna undervisningsverken ville
omfatta samma fasta moraliska grundsatser som förfin, skulle
måhända mycket äfven af det fysiska onda, hvaröfver man nu
klagar, mildras eller försvinna.
Förfins framställning af grunden till lärjungens lydnad för
läraren är ännu ett bevis på hennes djupa, sanna och varma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
