Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
denna svärm af tvifvel och aningar, hvilka likt skorpionen
förgifta vid hvarje bett!»–— Samtalet afbrytes snart af Grant,
som tillsäger tjenarne att i trots af fruns förbud ordna allt för
soiréen.
Fru Carlsen är den första af gästerna; snart derpå kommer
Brammer och värdfolket; ett samtal, fullt af uddiga inkast och
elaka anspelningar utspinner sig mellan gästerna och sekunderas
med dold men bitter smärta af Grant och Julie. Man
skämtar öfver manligt och qvinligt koketteri, om kurtis, om
hjerte-eröfringar, och skämtet beledsagas af pikanta bilder ur
verkligheten. Ocksä Julie uppmanas att illustrera texten med någon
lefvande tafla och börjar med låg, af smärta dämpad röst:
»Jag känner en — en qvinna, — gift med en lättsinnig man.
Först tog hon sakeu lätt, sminkande sin harm med ett leende ... Så
kom en tid af köld och stolthet... derpå en stund då hon ångestfullt
störtade emot honom och ville bedja.. . men ordet qväfdes af
ångsten och hon kunde blott räcka honom handen. Slutligen kom
ett ögonblick da hon kände att hon — kunde hata!»
»Hata!» upprepar Grant kallt. »Det var ett fult ord!»
»Ja, hata!» fortfar Julie lidelsefullt, i det hon närmar sig
honom. »Hata så, att lifvets varma källor frysa till is — hata så,
att hon förbannade honom och dog; så att hon aldrig fick se
Guds himmel!»
Fru Carlsen blir helt förskräckt vid dessa obegripliga ord.
Edvard lugnar henne. »Er väninna målar med alltför starka
lärger. Låt 111ig gifva er en enkel hvardagsmålning i stället. Det
är en äkta man som tror på idealet, ty det finnes ännu i vår
realistiska tid en och annan sådan; menniskor, som tro pä
godheten i löjet, hjertat i handtryckningen, sanningen i försäkran,
kort sagdt på det eviga i allt. Jag kände en sadau man, som
med all sin tro ej förmådde mer än att uttråka och plåga sin
hustru. Den stackarn hade dock varit ung; — ungdomen vill
njuta, vill lefva ögonblickets lif, kosta hvad det vill. Men nu
ligger under sträfvandet efter idealet en underlig barnakänsla, som
tror på Gud, (Julie blir uppmärksam och närmar sig åter) som
läser sin morgon- och aftonbön öfver det oroliga hjertat, don
stormande lidelsen. Ja, man kan ju le at dylikt! Men jag har
verkligen känt en sådan ung man, som med stor benägenhet för
känsloslöseri dock sade till sig sjelf: jag vill spara; jag vill icke
försprida mitt väsende, icke utvexla det i småmynt! Jag vill
samla det så att summan kan växa... och så träffar jag nog en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
