Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
och sjelf, såsom det hviskas, fördjupa sig i spel och lättsinniga
förströelser. »Hon skall följa mig tills den sista riksdalern är
sprungen, ej längre», har han sagt.
En dag — årsdagen af det unga parets förening —
sammanträffa man och hustru händelsevis ensamma i den eleganta
salongen. Edvard drar sig hastigt tillbaka. Julie följer honom
med ängsliga blickar och ropar honom halfhögt. Han vänder
sig liknöjdt om och frågar hvad hon vill. Hon gör en
bönfallande åtbörd, men hejdar sig och svarar stolt: »Intet!» Han
går. Tanten, som kominer för att ordna rummen för aftonens
mottagning, underrättas af Julie att hon inga gäster vill se, och
fördjupar sig derefter med den gamle kontoristen i sorgliga
betraktelser öfver husets tillstånd, Edvards trots, Julies
skenbara liknöjdhet, hushållningens slöseri och affärernas alltmera
intrasslade skick. »Här ler man med hat i hjertat!» klagar den
gamla. »Skepp förlisa och man ler, bankar sprängas och man
ler ännu högljuddare; tusentals riksdaler utkastas dagligen; hur
skall detta gå?»
Under tiden har Edvard haft besök af Brammer, som han
behandlar med bittert förakt, hänsyftande på hans förtroliga
förhållande i huset. Brammer, som endast har ett barnsligt
lättsinne att förebrå sig, blir sårad, och lemnar honom att afhöra
kontoristens jeremiader. Ju mörkare denne skildrar firmans
ställning, desto mera glädes hans förman. Kontoristen harmas
häröfver, och förklarar att han icke passar till medarbetare ät
gn sådan fyr. »Jag är en gammal man med en allvarlig
tanke.»
»Med en tanke! Ja! ingen under då, att ni blifvit gammal!
Men hur gammal tror ni man blir då man har hundra tusen
tankar — hungriga små-kuott, soin svärma kring hjertat! Hur
länge tror ni man kan stå ut att mätta dem innan lifskällan
töms?–Ah? ni vet icke af sådant! ni känner icke qvinnan!
ni har aldrig haft en hustru! O tacka Gud derför, gamle man!
Ni har dä icke heller en härd der elden slocknat, eller der, för
skenets skull, ännu en brand ligger och ryker. I)å ni vänder
tillbaka till hemmet från valplatsen der verlden utkämpar sina
blodiga träffningar, vet ni förut att der icke finnes någon älskad
hand, som lägger sig likt ett liljeblad öfver såret; ni slipper qvalet
att i dess ställe förnimma vanans eller slapphetens ljumma
beröring. O! ni är lycklig! ni har icke blottat ert bröst för hela
Tidskrift för hemmet I2:e årg. 3:e håft. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
