Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
som skådespel torde det, jemte många stora och starka sidor,
oskiljaktiga från förf:ns skaplynne, äfven hafva sina små och
svaga; såsom dikt föreligger det oss här i hela dess samlade
rikedom och styrka. Att styrkan någon gång slår öfver till onatur,
och rikedomen, sammanpressad inom trängsta möjliga rum,
stundom kommer formen att brista, är något, som äfven synes
oskiljaktigt från förf:ns diktarelynne. Det är ett fel om man så vill,
men ett af dessa, som röja en stor och mäktig natur och som man
derför är frestad att, med kärlekens inkonseqvens, älska på samma
gång man klandrar dem.
A ena sidan ett ungt qvinnohjerta, mäktigt att älska, och ett
ögonblick väckt af kärlekens första gryning, men åter slutande
sig i hårda beräkningar och af egennytta förenande sig med den,
som dock en sekund väckt dess ädlaste känslor; å andra sidan
karakteren af en allvarlig, ädel ung man, hvars lif
blommade, »icke utåt som fönsterväxten, utan inåt det stilla hemmet
och henne som han älskade», men som dock i olyckans stund
störtar sig i vilda förströelser, kastande för vinden den ärfda
rikedomen och dess ansvar — allt detta närmar sig i läsarens
ögon onatur. Och dock är kanske denna förebråelse lika
oförtjent, som då man förebrår landskapsmålaren några vågade
färgkombinationer i himmel eller luft. Sjelfva naturen har sin onatur,
eller hvad som synes så. l-lärraed må nu vara hur som helst;
visst är att hvad vi här kallat onatur gifvit uppslag till den
vackraste och rikaste naturutveckling, ledd på ett sätt, som ger
oss full tro på en fortgående framtida förädling hos styckets
hufvudpersoner. Bipersonerna äro mera flygtigt tecknade, men ega
dock hvar sin individuela pregel. Kontoristen är en god bild af
troheten i sak, som, då saken faller, spränger sitt skal och
framträder som trohet mot person; tanten åter af denna kärlek till
person, för hvilken hvarje sak är god, då den leder till den
älskades lycka. Fru Carlsen är en ypperlig bild af det qvinliga
lättsinnet, som ser och ler åt sitt eget fel, Brammer af det lätta
sinne, som hos mannen så ofta går öfver till lättsinne och
derifrån till något ännu sämre. Kammarjungfrun är i vårt tycke
minst lyckad; stycket är nog godt och ovanligt, för att utan fara
ha kunnat umbära dessa efter den franska komedien
stereoty-perade figurer.
Et rigt Parti har gifvits på Köpenhamns och Christiania
teatrar med mycken framgång, om ock ej med odeladt bifall, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
