Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Edvard gör en afvärjande rörelse. »Hvarför visar du mig
brödet i en afgrund, då du vet hur jag hungrar?»
»Derför — derför att jag älskar dig, Edvard!»
»Älskar mig?» Grant andas djupt.
»Ja, och med full frihet i mitt väsende.» Grant skakar
misstroget på hufvudet. »Men jag bjuder dig icke mitt hjerta som
en tiggerska», fortfar hon. »Sanningen är stolt. Nu kan jag lefva
endast af min kärlek. Jag har förspillt min rätt till lyckan; jag
kan lefva henne förutan.»
»O, du talar som en ovetande! Du vet icke hvad den
ensamma kärleken lider.»
»Jo, jag vet det. Min kärlek är icke från i går; och du må
icke heller tro att den är ett solskensbarn. Den är född i ett
ögonblicks ångest och fostrad under den långa vintern mellan köld,
hån och förakt.»
»Och under tiden har du lekt på lifvets yta med hvarje ord
och blick! Gud förlåte dig, qvinna! Vet du icke att den som
skall bära fram ett sådant foster måste afhålla sig från lögnen,
för att den icke skall besrnitta det nya lifvet?»
»O jag vet det! men det gamla lifvet var ännu icke utlefvadt.
Det måste komma strängare dagar innan den rätta menniskan
bryter fram. Du vet ej hur jag lidit i stunder då sanningen
såsom med en blixt belyst på en gång forntid, nutid och framtid.
Du vet ej hur djupt en qvinna kan falla, soni icke älskar. Sjelfva
djupet lockar ju med solsken och toner. Ilar du sett bilden af
alpjägaren, som på klippans rand skälfver för afgrunden, som han
varit så nära? — Hvem ställde mig på det svindlande djupets
brädd?»
»Julie!»
»Man har sagt att jag förderfvat dig.»
»Icke förderfvat, men jag var nära att falla.»
»Så står ju också du på klippans rand och skälfver ...
Välan, Edvard, fäll domen! Skyldig eller icke skyldig?»
»Lika mot lika!» utbrister Edvard och sluter henne i sin famn.
»O! Edvard, hvad jag bäfvar! Hur nära var icke fallet!»
»Var trygg, älskade! Det är blott det gamla lifvet som
sjunker. Det nya står fast.»
Det är Magdalene Thoresens senaste arbete, Et rigt Parti,
skådespel i tre akter, som vi här i korthet sammanfattat. Så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
