Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
som skapa lifvet, utan lifvet som framkallar formerna. Sökom
först efter Guds rike så faller oss allt annat till!
[Ivad fordras nu för ett sådant uppväckelsens arbete?
Ingenting annat än evangelium i hela dess renhet och enkelhet —
bättringens ocli försoningens stora elementarsanniugar. Predikan
har länge varit fåfäng, derför att hon aflägsnat sig från den
evangeliska renheten. För att återtaga sin styrka måste hon
återföras till enkelheten af Kristi framställningssätt.
Kristendomens grundsanningar, starkt betonade, är den
häfstång, som har mesta kraft att röra själarne. »Evangelium
tilldrager just genom hvad det har frånstötande», säger Vinet.
»Dess kraft ligger i sjelfva dess skenbara dårskap, i läran
om alla dessa ting, som intet öra hört och intet öga sett och
som i ingen menniskas hjerta stiget är, men som Gud uppenbarat
för dem han älskat.»
Men tillämpningen måste gå hand i hand med läran. Under
förflutna tider af stort väckelsearbete hade man öfverarbetat
det dogmatiska materialet. Till en tid lät sig församlingen nöja
härmed, men en reaktion följde, och den var fullt berättigad.
Predikan är ofta alltför litet praktisk. Läraren måste taga sig
till vara för båda ytterligheterna. Läran och tillämpningen,
troslifvet och handlingslifvet, måste sammansmältas till en
lefvande enhet.
Ensamt förkunnandet af det rena evangeliet är dock i vår
tid icke nog, för att tillfredsställa församlingens andliga behof.
Församlingsläraren borde derjemte under enskilda
sammankomster söka utveckla de mera vetenskapliga sidorna af
kristendomen och ställa dem i samband med dagens frågor och
samtidens tankearbete, dock med undvikande af all direkt polemik.
Bästa sättet att bekämpa villfarelsen är att helt enkelt förkunna
sanningen. Icke heller böra dessa framställningar göras
uteslutande till kritiska undersökningar. Att allt för ofta
ifrågasätta sanningens ofelbarhet under förevändning att pröfva henne,
leder omärkligt till otro. Genom att i otid bekämpa en
villfarelse, menar Decoppet, kan man alstra den i en själ der den
förut icke fanns till.
Hvad tiden kräfver är, icke så mycket ett försvar af
kristendomen, som icke mer ett afslöjande af hennes rätta väsende,
i det hon framställes, icke såsom en den nya tidens fördömare
och bekämpare, utan såsom dess ende upprättåre och frälsare.
All ofördragsamhet, all hätskhet måste bannlysas från sanningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
