Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
förkunnande. Att framställa kristendomen som en fiende till
tidens frilietssträfvande är lika os ann t som oklokt. Jesu ord:
»den sotn icke är ined mig han är emot mig!» hvilka sà ofta
anföras till stöd för detta påstående, förmedlas af detta andra:
»deri som icke är emot oss han år med oss.» Paulus lär oss
huru man här bör förfara, da han i den hedniska gudstjensten
tar en stödjepunkt för evangelium. Ma ordets förkunnare söka
i tidsandens goda sidor nya fästen för trosbyggnaden. Tiden är
frisinnad; visen honom att evangelium är det i ännu högre grad!
Han älskar vetandet och yrkar pa en förnuftig tro; visen honom att
Kristi lära står i öfverensstämmelse med det högsta förnuftet,
och endast kan vinna på vetenskapens nya segrar. Han vill gå
framåt i alla riktningar af mensklig verksamhet; visen honom
att grunden för allt sannt framåtgående innebäres i kristendomen!
På bottnen af tidsanden och kristendomens ande gömmer
sig en osynlig frändskap. De gå sida vid sida utan att känna
hvarandra. Jag skulle i Kristi utsträckta hand vilja lägga den
tviflande tidens, sägande: »Håll dig fast vid henne, hon är din
bästa vän!»
En klar, lättfattlig och följdriktig undervisning om den
kristna sanningen skulle således bilda stommen till våra andeliga
föredrag, säger Decoppet.
Det är nemligen okunnigheten, icke vetandet, som står oss
emot. — Denna undervisning, fortfar han, skulle dessutom bli af
utomordentlig nytta för oss sjelfva. Vi skulle lärande lära, i
det vi tvingades att tillkämpa oss en öfvertygelse i de punkter
der vi ännu äro sväfvande. Äfven teologien måste utvecklas och
gå framåt, för att följa och leda sin tid.
Ju klarare vi inse att det är det rena evangelium, som vår
tid kräfver, desto klarare skola vi också inse nödvändigheten
att hemta detsamma, icke från den eller den skolans eller
kyrkans Kristusbegrepp, utan från den lefvande och sanne Kristus
sjelf. Hvarföre förneka att kristendomens trosformler behöfva
förnyas genom ett djupare studium af skriften? Om också vår
tro icke rubbats af den nya kritikens arbeten, kunna vi väl
säga detsamma om våra dogmatiska formler? Om också
kristendomens stora fakta i våra ögon ingenting förlorat af sin visshet
och sin religiösa betydelse, kunna vi väl säga, att de teorier,
som skulle förklara dem och som bilda hvad man kallar
ortodoxien, till fullo tillfredsställa oss? Hvem vågar väl påstå det?
Hvem har ej inom sig erkänt, att de i många fall öfverskrida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
