Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
den bibliska utsagon och i mer än ett afseende äro ofullkomliga
och föråldrade!
Må vi taga oss till vara att identifiera Kristi sak med det
eller det teologiska systemet! Kristendomen är visserligen i sig
sjelf oföränderlig ty hon är sanningen; men hon förblifver dock
alltid till sitt uttryckssätt underkastad utveckling.
Ju mera vi arbeta på att göra vår teologi till ett i
möjligaste måtto troget uttryck af den gudomliga tanken, desto
bättre skola vi befästa den rubbade tron.
Vår personliga öfvertygelse må vara hvilken som helst,
fortsätter Decoppet, så låtom oss aldrig öfverskrida henne i vår
predikan! Framför allting, låtom oss vara oss sjelfva! Låtom
oss ej söka inpregla hos våra åhörare några satser, på hvilka
vi ej sjelfva fullt tro, som vi ej tillegnat oss med tanken och
erfarenheten och upptagit såsom elementer i vårt andliga lif.
Vår tid är djupt individualistisk. Hvad han framför allt söker
och påyrkar är personlig öfvertygelse. Hvad som ej blifvit vår
andliga egendom, hvad som ej innerst öfvertygat oss sjelfva,
kunna vi ej inpregla som tro hos andra.
Det gäller vidare, fortfar Decoppet, att gifva predikan intresse,
att göra den enkel och folklig, men dock djup, mindre abstrakt,
mera hemgående i tillämpningen, mera fri och djerf i
uppfattningen, kortligen, mera realistisk, i ordets goda betydelse.
Vi måste sky enformigheten. Menniskan älskar och behöfver
det nya, och det är ett berättigadt behof; sjelfva det guddomliga
ordet har böjt sig derefter. Hvilken outtömlig mångfald i hennes
undervisning! Natur, poesi, historia, dikt, ingenting försmår hon,
för att draga oss till det allena nödvändiga. Vi måste följa
det höga föredömet, om vi vilja göra skriften till en lefvande
makt i vår tid. Framfor allt, låtom oss öfvergifva detta
konstlade manér, denna konventionela högtidlighet, denna salvelsefulla
ton, som blott alltför länge ansetts oskiljaktiga från en
rätt-trogen predikan. Blott å embetets vägnar vinna vi numera
ingen; den officiella menniskan är en del af den gamla, som
skall afläggas. Vi måste ikläda oss den nya och låta hjertat
tala. Vi måste vara menskliga, för att kunna tilltala menniskor.
Ett af hufvudvilkoren för predikantens framgång är således
att han är sann — är sig sjelf trogen. Endast den egna
öfvertygelsen väcker öfvertygelse hos andra; lifvet allena ger lif.
L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
