Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Mannheim d. 14 Augusti.
I går på morgonen lemnade vi Boppard, efter trenne
timmars väntan på ångbåt. Inga regelbundna turer ega rum nu,
hvarken till lands eller vatten. Allt får vika för transporten af
trupper eller sårade och inan får vara glad om man kan sticka
! sig in någorstädes. En läkare, som reste till Sulz för att der
taga vård om en illa blesserad vän, en köpman från Griinau,
språkade vi an under färden på floden. När vi landat vid
Maintz, rusade vi till bangården, emedan vi fått höra att tåget
skulle afgå om en qvart med en train soldater. Vi fingo för
hög betalning plats i en tredje klassens vagn, läkaren åter måste
nöja sig med att färdas i en täckt boskapsvagn, derifrån han
skrattande vinkade oss "farväl", sedan han satt sig på halmen
bland de der instufvade soldaterna. Ett herrligt väder med
mil-dradt solsken har följt oss under denna senare del af vår
Rhen-resa, hvarigenom vi kunnat njuta af de herrliga utsigter floden,
ända till Maintz, i ständig vexling erbjuder. I Maintz sågo vi
trupper under musik marschera förbi. De skulle göra en lång
dagsmarsch med sina tunga packningar och sågo alla
hurtiga och starka ut. Hvad som förvånar mig är, att inom den
i öfrigt så väl ordnade och utrustade preussiska armén
soldaterna icke ha tält. Under det trenne dygns ösregn, som nyss
gått öfver oss, hafva de, som varit kamperade på fälten,
nödgats utan skydd uthärda ovädret. Tänk hvad elände,
förkylningar och farsoter man till följd deraf har att motse!
Vi äro nu i Mannheim. Det är ganska eget, att inom några
timmar bli förflyttad från en af Tysklands mest oregelbundna
och till sitt inre smutsiga städer till dess mest snörräta och
snygga. Men så kommer man ock från kuperade och
romantiskt sköna nejder in i ett bördigt men flackt slättland. Om
jag undantager den stora parken, som i sitt slag är herrlig, har
Mannheim just ingen vacker natur att erbjuda. Dess gamla
ståtliga slott med sin runda portal, der slingervexter i gröna
festoner, skiftande från mörkare till ljusare, såsom kolossala
fönstergardiner hänga mellan pelarne, de storartade träden i den
slottet omgifvande parken, den lilla Neckarfloden, som här faller
ut i Rhen, den vackra jernbron emellan det nya Ludwigshafen
och det äldre Mannheim, allt detta förtjenar dock att ses och
har sitt egendomliga intresse. Schillersplatsen, der skalden står
i en oratorisk positur med theatern till bakgrund, anslog mig
mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
