Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
sora nu pågår ooh som redan allt för länge pågått, huru raskt
än krigsoperationerna utförts och huru kort än tiden kan synas
för den utom stående betraktaren.
Vi hafva i dag pa morgonen företagit en bergvandring i
den undersköna nejd, som mot söder omgifver Heidelberg. Vår
promenad gällde Königstuhl, den högsta punkten af de
kringliggande bergen. "Ni kommer icke dit upp, tornet är stängdt,
och vakter posterade kring höjden!" sade man oss i staden.
Lika godt, vi försöka och gå till dess vi hindras, tänkte vi.
I allmänhet tyckes här råda en till det löjliga gränsande
försigtighet från polisens sida emot främlingar. Vi, såväl som de
unga engelsmännen och en i går från Munchen anländ tysk, ha
alla fått oss hvar sitt långa tryckta plakat med frågor att
besvara. Det heter deri:
Huru gammal är ni? Hvar född? Hvar har ni vistats?
Hvart ämnar ni er? Ert yrke? Ar ni gift? Äro er hustru, era
barn med på resan? Hvar äro de? Huru gammalt är barnet
n:o 1, 2, 3, 4 o. s. v. i samma genre. Detta plakat väckte
naturligtvis stor munterhet bland ungherrarne. En af
engelsmännen skref: no Kinder, but 4 Enkeln. Han tog neml. Enkel
för att betyda onkel. Man skrattade och det fick sta för
polisens räkning, att den 20:årige studenten hade 4 barnbarn.
Münchener-herrn bara mumlade: "Dummes Zeug!" och svensken
sade: "Hvad tusan angår det polisen i Heidelberg om jag har
ett tjog barn eller intet enda!"
Men nu till vår bergvandiing.
Vi gingo den lilla väg, som från hotel Victoria leder upp
till Wolf-Schlucht, den första höjd på vägen, derifrån man
har en fri och obehindrad, herrlig utsigt öfver Neckarfloden
och det bördiga land, hvilket den i mjuka krökningar
genomflyter. Luften var genomskinligt klar, så att vi, med
tillhjelp af kikare, kunde räkna 23 byar och städer, hvilka lågo
såsom hvita rosor kringspridda på den vida ljusgröna matta,
som utbredde sig för våra blickar och som begränsades af
blånade berg i ett mildt solbelyst fjerran. Efter en kort hvila
fortsätta vi vandringen uppåt på den breda, jemna, hårda vägen
ocli uppnå sålunda snart en ny utsigtspunkt, die Rondel.
derifrån vi icke allenast se Neckar slingra sig i ännu flera bugter,
utan der vi äfven i sydvestlig riktning kunna upptäcka ett stycke
af Rhenfloden glänsa fram i morgonljusningen. "Herrligt,
herrligt!" utropa vi, under det vi åter taga oss en stunds hvila, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
