Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
det är mödosamt, detta ständiga uppåtsträfvande på oändliga
zigzagvägar. Vi få dock icke dröja, huru ljufligt det än vore
att få försjunka i betraktande af den sköna taflan; ty vi ha
en lång vandring för oss. Fortsättande vägen, uppnå vi snart
ännu en utsigtspunkt: die Kanzel, så kallad af ett slags skrank
af sandsten, utbygdt kring en i oval form skarpt framskjutande
klippa. En väldig predikstol, i sanning! Man upptäcker här, på
en gång, staden Heidelberg rätt under sig, så nära, så nära, att
man tycker sig böra kunna harangera den goda stadens
innevånare och betänker icke, att man, för att kunna höras dit,
behöfde en kanons väldiga stämma. Utsigten är dock härifrån
icke så vidsträckt som från die Rondel; höga kastanjer och
akasier med stammar, tjocka som våra tallars, resa sig rundt
omkring på höjden och begränsa synkretsen. Efter en och en
half timmes fortsatt vandring genom de skönaste skogsnejder,
der bäckar sorla fram mellan den rika grönskan, sökande sig
en väg till Neckar, äro vi vid Molkenkur. Men i dag ha vi
icke tid att dröja här och njuta af det vidsträckta panorama,
som erbjudes åt blicken, med de sköna ruinerna af
Heidelbergs slott i förgrunden och Rhen och Vogeserna längst bort
i fjerran. Vi fortsätta vår väg förbi ett stenbrott, der en
mängd arbetare sysselsätta sig med att lösbryta, hugga och
mejsla den vackra röda sandsten, som det höga berget så
rikligen skänker. Det är ett förträffligt byggnadsmateriel denna
täta sandsten, som, utan att äga granitens hårdhet, trotsar
sekler och lätt låter arbeta sig. Då man såg framför sig de
släta bergväggar, ur hvilka stenen var tagen, kunde man tro,
att blocken voro skurne utur dein, så fullkomligt jemna voro
de. Icke ens bergen äro hårda i denna välsignade, milda, sköna,
rikt gifvande natur. Den sista delen af vägen leder genom
tall-och granskog, blandad med ek. Doften var balsamisk.
Ändtligen voro vi vid målet för vår vandring, der Königstuhl, och
det var en lisa, att här få hvila ut och förfriska sig med en
seidel bier. Från den lilla alphyddan, som är belägen 569
mètres öfver hafvet och ungefär 473 mëtres öfver Neckar, går
man vidare, sedan man försett sig med tub och ylleschawl, till
det nära derintill belägna tornet, derifrån man har den mest
vidsträckta utsigt öfver nejden. Tornet är 29 mètres högt och
man sade oss att vi hade 180 trappsteg att stiga. Och nu
kände vi oss glada, att vara vid målet. Alla de höjder, hvilka
Tidskrift för hemmet. 12:e årg. 4:e o. 5:te häft. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
